Reviews

Åter igen förvånas jag av hur mycket jag tycker om den här serien, och åter igen kan jag inte riktigt sätta fingret på varför. Det lutar dock mer och mer mot att det är karaktärerna som håller fast mitt intresse, då jag har lätt att känna empati för dem: jag blir glad när de finner lycka, och deras motgångar känns tunga. Delar av boken skulle jag också säga är uppriktigt rolig, som Jonas Petters skrytsamma berättelser, och Roberts naiva syn på världen och hans roll i den. Jag tror också boken passar min sinnesstämning just nu rätt bra - den handlar trots allt om människor som genomgår en stor förändring, samtidigt som jag själv står inför en med min stundande flytt och därmed livet som en "riktig vuxen".

Ehhrrm, hur som helst... Förutom karaktärerna och den inblick i historia man får är något annat jag tycker är roligt hur engelskan hanteras av både författaren och karaktärerna, det får mig också att undra hur en engelsk översättning av boken ser ut.

Något som gjorde mig glad, och något jag länge misstänkt var på väg, var förändringen i Kristina och Ulrikas relation - trots den stora skillnaden i personlighet passar de fantastiskt som vänner. Elle kanske är det just därför det funkar

Trots många både tunga och ljusa stunder i berättelsen var det Kristinas tankar kring vår som nog gav det största känslomässiga reaktionen. Slutet på mars nalkas och beskrivningen av alla växter och deras knoppar fick mig själv att verkligen börja längta... Nu är det inte långt kvar här heller!

accioanna's review against another edition

Go to review page

5.0

Karl-Oskar, Kristina och de andra utvandrarna fortsätter sin resa som invandrare i det nya landet Amerika. Trots en lång och slitsam seglats över havet är resan inte slut än; det väntar tåg, kanalbåt, ångbåt, vagn och gång innan de når sin nya hemort Taylor’s Falls i Minnesota. Väl framme börjar nybyggandet och förberedelserna inför den nya familjemedlemmens ankomst och den stundande vintern.

Jag tyckte ännu mer om Invandrarna än Utvandrarna. Det är samma mysiga och spännande berättelse i långsamt mak, men i del två lär jag känna karaktärerna ännu mer. Och börjar tycka om dem ännu mer. Som scenerna när Ulrika hjälper Kristina vid förlossningen, när Karl-Oskar går vilse och hallucinerar och får någon slags ångestattack och när Kristina i slutet delar med sig av sin hemlängtan till Karl-Oskar. Då älskar jag de här karaktärerna. Vilhelm Mobergs karaktärer känns så levande. Jag gillar verkligen att följa med invandrarna och se dem försöka stadga sig i Amerika och lära känna språket och kulturen i det nya landet.

Ser verkligen fram emot del 3 och 4. Eftersom ljudböckerna jag lyssnat på nu är en aning förkortade funderar jag på att läsa dem istället, för att inte missa något.

More...