Scan barcode
emelir's review against another edition
4.0
“Now, tho’ the Sensible World follows the Divine World, as a Shadow does the Body, and the Divine World stands in no need of it, but is free from it, and independent of it, yet notwithstanding this, it is absurd to suppose a Possibility of its being annihilated, because it follows the Divine World: But the Corruption of this World consists in its being chang’d, not annihilated. And that glorious Book spake, where there is no mention made of Moving the Mountains, and making them like World, and Men like Fire-flyes, and darkening the Sun and Moon; and Eruption of the Sea, in that day when the Earth shall be chang’d into another Earth, and the Heavens likewise. And this is the Substance of that I can hint to you at present, concerning what Hai Ebn Yokdhan saw, when in that glorious State. Don’t expect that I should explain it any farther with Words, for that is even impossible.”
Hayy ibn Yaqzan, eller “The Improvement of Human Reason Exhibited in the Life of Hai ebn Yokdhan”, är en allegorisk berättelse om en pojke som ensam växer upp på en ö. Han är helt isolerad från samhället, och blir omhändertagen av ett rådjur som ser honom som sin egen. Han imiterar sin omgivning och anpassar sig så gott det går. Men med tiden växer insikten av att han trots allt inte riktigt är av samma skrot och korn. En högre form av medvetande uppenbarar sig först när hans adoptivmor går bort, och världen ruskas om på riktigt. Härifrån påbörjas en resa av mänsklig reflektion och eftertanke hos den unga Hayy ibn Yaqzan. Moderns död öppnar upp för reflektioner kring liv och död, och vad meningen med alltet egentligen är. För det måste ju finnas någonting mer. När livet lämnar en individ må kroppen finnas kvar, men det är inte kroppen som gjorde individen till den hon var på riktigt. Det inre livet ligger i själen, och detta liv måste särskiljas från det kroppsliga. Med nya insikter och reflektioner lyfter han så småningom upp blicken mot stjärnorna och planeterna. Och återigen påbörjas en noggrann studie av hans omgivning, för att genom observationer och experiment nå ny kunskap. Genom reflektion vidgar sig hans medvetande, och bara av att utgå från sin egen tankekraft börjar sanningen – tillsammans med tron på något större – att uppenbara sig.
Ibn Tufails verk är skrivet tidigt 1100-tal och har en stark anknytning till den framträdande vetenskapsmannen och filosofen Ibn Sina. För båda är Guds existens en nödvändighet för människan, även om de kanske framför detta på lite olika vis. För specifikt Ibn Tufail (och hans Hayy ibn Yaqzan) är tro något som man allra helst ska upptäcka på egen hand. Att det ska komma inifrån en själv. Detta illustreras väl hos Hayy ibn Yaqzan; han kommer nämligen fram till nästintill identiska funderingar och föreställningar som samhället redan förespråkar. Men det finns något renare i att låta det komma inifrån och ut, snarare än tvärtom. Människan är lite av en tabula rasa, ett oskrivet blad. Där hon själv fyller i med sina egna reflektioner och erfarenheter. Att man tänker för sig själv och inte bara följer strömmen eller tillåter någon annan (samhället) att lägga sig i alltför mycket. Ibn Tufails verk blandar dessutom samman naturvetenskap, filosofi och religion på ett himla vackert vis
Hayy ibn Yaqzan, eller “The Improvement of Human Reason Exhibited in the Life of Hai ebn Yokdhan”, är en allegorisk berättelse om en pojke som ensam växer upp på en ö. Han är helt isolerad från samhället, och blir omhändertagen av ett rådjur som ser honom som sin egen. Han imiterar sin omgivning och anpassar sig så gott det går. Men med tiden växer insikten av att han trots allt inte riktigt är av samma skrot och korn. En högre form av medvetande uppenbarar sig först när hans adoptivmor går bort, och världen ruskas om på riktigt. Härifrån påbörjas en resa av mänsklig reflektion och eftertanke hos den unga Hayy ibn Yaqzan. Moderns död öppnar upp för reflektioner kring liv och död, och vad meningen med alltet egentligen är. För det måste ju finnas någonting mer. När livet lämnar en individ må kroppen finnas kvar, men det är inte kroppen som gjorde individen till den hon var på riktigt. Det inre livet ligger i själen, och detta liv måste särskiljas från det kroppsliga. Med nya insikter och reflektioner lyfter han så småningom upp blicken mot stjärnorna och planeterna. Och återigen påbörjas en noggrann studie av hans omgivning, för att genom observationer och experiment nå ny kunskap. Genom reflektion vidgar sig hans medvetande, och bara av att utgå från sin egen tankekraft börjar sanningen – tillsammans med tron på något större – att uppenbara sig.
Ibn Tufails verk är skrivet tidigt 1100-tal och har en stark anknytning till den framträdande vetenskapsmannen och filosofen Ibn Sina. För båda är Guds existens en nödvändighet för människan, även om de kanske framför detta på lite olika vis. För specifikt Ibn Tufail (och hans Hayy ibn Yaqzan) är tro något som man allra helst ska upptäcka på egen hand. Att det ska komma inifrån en själv. Detta illustreras väl hos Hayy ibn Yaqzan; han kommer nämligen fram till nästintill identiska funderingar och föreställningar som samhället redan förespråkar. Men det finns något renare i att låta det komma inifrån och ut, snarare än tvärtom. Människan är lite av en tabula rasa, ett oskrivet blad. Där hon själv fyller i med sina egna reflektioner och erfarenheter. Att man tänker för sig själv och inte bara följer strömmen eller tillåter någon annan (samhället) att lägga sig i alltför mycket. Ibn Tufails verk blandar dessutom samman naturvetenskap, filosofi och religion på ett himla vackert vis
yangyvonne's review
3.0
*Read for a class on Islamic Studies
This is a story about a man who is isolated on an island where he is raised by a deer. He has to learn everything from scratch when the deer dies and over time, comes to the correct scientific conclusions and then begins to think about God and religion. When another man comes to the island, he is taught about Islam, but when they return to civilization, the savage cannot adjust and the two return to the island to devote themselves to God.
An interesting book, if only for its divergent path from the typical teachings of Islam. Hayy Ibn, as a good Muslim, is supposed to care abut the community, yet he expressly turns away from society when he is taken off the island. The first part of the book reads like a science textbook with his discovery of anatomy, physiology, etc. - that I could have done without. But, taking a step back and considering the time in which this was written, the accuracy and detail are quite amazing.
This is a story about a man who is isolated on an island where he is raised by a deer. He has to learn everything from scratch when the deer dies and over time, comes to the correct scientific conclusions and then begins to think about God and religion. When another man comes to the island, he is taught about Islam, but when they return to civilization, the savage cannot adjust and the two return to the island to devote themselves to God.
An interesting book, if only for its divergent path from the typical teachings of Islam. Hayy Ibn, as a good Muslim, is supposed to care abut the community, yet he expressly turns away from society when he is taken off the island. The first part of the book reads like a science textbook with his discovery of anatomy, physiology, etc. - that I could have done without. But, taking a step back and considering the time in which this was written, the accuracy and detail are quite amazing.
More...