Take a photo of a barcode or cover
3.91 AVERAGE
3.91 AVERAGE
"Sommaren 1932 blev jag utsatt för ett sexuellt attentat" skriver Sven Stolpe decennier senare i sina memoarer. Detta "sexuella attentat" är centrum för Schulmans berättelse om mormodern Karin Stolpe. I tre parallella historier, i tre olika tider, berättar Schulman om sin mormor Karin Stolpe, den passionerade kärleksaffär hon hade med författaren Olof Lagercrantz, och hur detta drabbade Sven Stolpe, Karins make. Genom decennierna förgiftade Sven livet för sin fru, och enligt Schulman kom detta gift, denna vrede från händelserna sommaren -32. Det är en vrede som gått i arv, från Sven till Lisette, Schulmans mor och så nu vidare till Schulmans själv. Boken är dels ett försök att berätta Karins, Olofs och Svens historia, och som sådan är den både romantisk och gripande, dels en terapeutisk uppgörelse med den vrede Schulman vill ska få ett slut.
Kanske är det förenklat, kanske är det tillrättalagt. Men det är så vackert berättat att jag inte kan låta bli att gripas av och dras in i berättelsen. Och vad mer än så kan man begära av en roman?
Kanske är det förenklat, kanske är det tillrättalagt. Men det är så vackert berättat att jag inte kan låta bli att gripas av och dras in i berättelsen. Och vad mer än så kan man begära av en roman?
emotional
mysterious
sad
tense
medium-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Complicated
Loveable characters:
Complicated
Diverse cast of characters:
No
Flaws of characters a main focus:
Yes
Det blir så intimt när det är Alex själv som läser. På ett bra sätt. Det är som att han sitter och berättar hemligheter för mig. Välskriven liten roman som jag tyckte om. Miljöbeskrivningarna är bra, känns som att jag är med i varje scen som att jag varit på Sigtuna stiftelsen.
dark
sad
tense
medium-paced
challenging
dark
emotional
sad
tense
fast-paced
Plot or Character Driven:
A mix
Strong character development:
Complicated
Loveable characters:
No
Diverse cast of characters:
No
Flaws of characters a main focus:
Yes
Mycket fint skrivet om ett triangeldrama som omfattade författarens mormor och morfar Karin och Sven Stolpe och Olof Lagercrantz. Alex Schulman har pusslat ihop historien utifrån de två författarnas verk, brevväxling mellan Karin och Olof och Olofs dagbok.
En skrämmande historia om psykisk misshandel och de konsekvenser det kan få för människor i omgivningen, under lång tid.
Sven Stolpe är ett typiskt exempel på en kulturman som kommer undan med i stort sett vad som helst med ursäkten att han är ”rolig” och bullrig. Fy fan.
En skrämmande historia om psykisk misshandel och de konsekvenser det kan få för människor i omgivningen, under lång tid.
Sven Stolpe är ett typiskt exempel på en kulturman som kommer undan med i stort sett vad som helst med ursäkten att han är ”rolig” och bullrig. Fy fan.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken. Det är en bra bok med en intressant historia och jag ville läsa vidare och se vad som hände. Men jag drar ner betyget för att jag inte riktigt köper kopplingen med att det dåliga humöret kommer någonstans i släkten på det sättet. Absolut att man ärver olika egenskaper och att familjerelationer påverkas i många led. Men tyckte ändå att det blev långsökt innan.
Annars en mycket tragisk historia om förtryck i olika former, kärlek, sorg men falskt ett tragiskt människoöde tyckte jag.
Och! Jag har nog aldrig läst så ofta att personer utför sin morgontoalett! Snabbt, långsamt, ja det verkar vara väldigt viktig info i denna bok!
Annars en mycket tragisk historia om förtryck i olika former, kärlek, sorg men falskt ett tragiskt människoöde tyckte jag.
Och! Jag har nog aldrig läst så ofta att personer utför sin morgontoalett! Snabbt, långsamt, ja det verkar vara väldigt viktig info i denna bok!
Efter læsning af Schulmans [b:Overleverne|56603455|Overleverne|Alex Schulman|https://i.gr-assets.com/images/S/compressed.photo.goodreads.com/books/1610202013l/56603455._SY75_.jpg|84340952], som jeg var meget begejstret for, skrev jeg mig op på biblioteket til Brænd alle mine breve. Men da den endelig kom, kunne jeg ikke nå at hente den. I stedet har jeg nu hørt den som lydbog, ganske glimrende indlæst af Henrik Hartvig Jørgensen.
I omtalen af bogen citeres en anmeldelse i Børsen for, at Schulman skulle være "den svenske Knausgaard". Og jeg som overhovedet ikke kan lide Knausgaard!!??
Schulman er denne gang gået på jagt efter kilden til sin egen vrede – en vrede, som, går det op for ham, belaster hans forhold til både hustru og børn. Kilden finder han i sin families historie, nærmere bestemt hos sin morfar. Fordi både morfaderen og den person, der skal vise sig at være mormoderens store kærlighed, var berømte forfattere, kan Schulman grave sig frem til den smukke, men umådeligt triste kærlighedshistorie.
Schulman beskriver levende og indfølt, hvordan han bliver fuldstændig opslugt af bedsteforældrenes historie og i lang tid forsømmer familien, fordi han er begravet i gamle bøger, breve og dagbøger. Og han beskriver sine egne erkendelser i et parallelløb med begivenhederne tilbage i 30'erne.
Jeg finder Knausgaard selvsmagende og navlepillende; ingen af delene kan man sige om Schulman.
Det er ikke samme oversætter, som har oversat Overleverne, men også denne oversættelse forekommer fin.
I omtalen af bogen citeres en anmeldelse i Børsen for, at Schulman skulle være "den svenske Knausgaard". Og jeg som overhovedet ikke kan lide Knausgaard!!??
Schulman er denne gang gået på jagt efter kilden til sin egen vrede – en vrede, som, går det op for ham, belaster hans forhold til både hustru og børn. Kilden finder han i sin families historie, nærmere bestemt hos sin morfar. Fordi både morfaderen og den person, der skal vise sig at være mormoderens store kærlighed, var berømte forfattere, kan Schulman grave sig frem til den smukke, men umådeligt triste kærlighedshistorie.
Schulman beskriver levende og indfølt, hvordan han bliver fuldstændig opslugt af bedsteforældrenes historie og i lang tid forsømmer familien, fordi han er begravet i gamle bøger, breve og dagbøger. Og han beskriver sine egne erkendelser i et parallelløb med begivenhederne tilbage i 30'erne.
Jeg finder Knausgaard selvsmagende og navlepillende; ingen af delene kan man sige om Schulman.
Det er ikke samme oversætter, som har oversat Overleverne, men også denne oversættelse forekommer fin.
informative
reflective
sad
medium-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
No
Loveable characters:
No
Diverse cast of characters:
No
Flaws of characters a main focus:
Yes