Scan barcode
A review by hannahmattsson
Helvetet jag kallade kärlek by Lena Bivner
3.0
Fantastisk bok som lyfter ett otroligt nedtystnat ämne. Lättläst, och en typisk "bladvändare" som jag faktist slukade på 2 dagar. Men - jag måste vara ärlig:
Halvvägs in i boken fick jag nästan nog och seriöst funderade på att kasta boken i väggen och ville aldrig mer se den igen. Jag var under hela läsningen otroligt irriterad, och blev på dåligt humör när jag hade slutat läsa varje gång.
Jag är givetvis galet arg och irriterad på mannen, Peter, i berättelsen. Tror att alla kan känna igen sig i att man ville ge han en hård spark på bollarna minst 3 gånger varje kapitel.
Men helt ärligt blev jag även frustrerad på Lena som jag i hela boken bara ville skaka om och be henne att get the hell away from there! Varför stannade hon i så lång tid?
Givetvis förstår jag att man är som fastlåst i en relation som denna och att det är otroligt svårt att ta sig därifrån när det har gått sån lång tid - Men att Peter så pass tidigt i relationen börjar bryta ner Lena, till och med kränker och verbalt misshandlar hennes BARN som är ungefär i 5års-åldern: ser jag inte hur det är realistiskt att man stannar.
Boken saknar beskrivning av hur tankevägarna gick när Lena i flera års tid så envist håller fast vid en man som så tydligt är psykiskt störd, även fast varningssignalerna blinkade så otroligt tidigt i relationen. Varför stack hon inte på direkten?
Någonting värt att säga är att jag (kanske uppenbarligen) inte har erfarenhet av att vara psykisk misshandlad i en relation. Jag antar att det är svårt att förstå sig på Lena när man inte blivit drabbad av detta själv.
Jag led med henne hela läsningen, och lider med alla kvinnor som går igenom detta.
Kvinnofridslinjen: 020-50 50 50
Halvvägs in i boken fick jag nästan nog och seriöst funderade på att kasta boken i väggen och ville aldrig mer se den igen. Jag var under hela läsningen otroligt irriterad, och blev på dåligt humör när jag hade slutat läsa varje gång.
Jag är givetvis galet arg och irriterad på mannen, Peter, i berättelsen. Tror att alla kan känna igen sig i att man ville ge han en hård spark på bollarna minst 3 gånger varje kapitel.
Men helt ärligt blev jag även frustrerad på Lena som jag i hela boken bara ville skaka om och be henne att get the hell away from there! Varför stannade hon i så lång tid?
Givetvis förstår jag att man är som fastlåst i en relation som denna och att det är otroligt svårt att ta sig därifrån när det har gått sån lång tid - Men att Peter så pass tidigt i relationen börjar bryta ner Lena, till och med kränker och verbalt misshandlar hennes BARN som är ungefär i 5års-åldern: ser jag inte hur det är realistiskt att man stannar.
Boken saknar beskrivning av hur tankevägarna gick när Lena i flera års tid så envist håller fast vid en man som så tydligt är psykiskt störd, även fast varningssignalerna blinkade så otroligt tidigt i relationen. Varför stack hon inte på direkten?
Någonting värt att säga är att jag (kanske uppenbarligen) inte har erfarenhet av att vara psykisk misshandlad i en relation. Jag antar att det är svårt att förstå sig på Lena när man inte blivit drabbad av detta själv.
Jag led med henne hela läsningen, och lider med alla kvinnor som går igenom detta.
Kvinnofridslinjen: 020-50 50 50