Scan barcode
A review by lunaseline
Agnes at the End of the World by Kelly McWilliams
3.0
Pandemi-dystopi är en trend. Sekt-relationsdrama en annan.
Här har McWilliams slagit samman dem båda, i en "stark kvinnlig huvudkaraktärs-YA" (eller: trend nummer 3). Mer av något bra är inte alltid... bra. Men här fungerar det, i alla fall i underhållningssyfte. Hade jag bara fått följa Agnes liv som ung kvinna i en patriarkal (är de inte alla det?) sekt hade jag nog tröttnat. Detsamma om det bara hade handlat om en variant av zombiepest som spreds över världen. Egentligen säger det kanske något om värdet i McWilliams skrivande; det håller kanske inte fullt ut i sig självt. Den känslan kan också bero på det faktum att jag läst ovanligt lite YA på sistone, till fördel för mer litterära vuxenromaner som utmanar i stil och språk; till en början när jag läser Agnes... känns allt väldigt... simpelt. Den upplevelsen håller dock inte i sig, när jag vänjer mig och när boken visar att den är händelse- snarare än språkdriven. Och det händer som sagt saker: trendiga och dystopiska grejer. Hela religionsbabblet, tillsammans med tonåringarnas väldigt kyska och "at first sight":iga kärlekshistorier, blir lite för amerikanskt för min smak - men resten går absolut att svälja. Det är inget nytt, men ihopbakat på ett nytt sätt. Och så är ju också målgruppen människor som är lite mer nya inför allt (inklusive böcker) än jag, så det kan säkert fungera.
Här har McWilliams slagit samman dem båda, i en "stark kvinnlig huvudkaraktärs-YA" (eller: trend nummer 3). Mer av något bra är inte alltid... bra. Men här fungerar det, i alla fall i underhållningssyfte. Hade jag bara fått följa Agnes liv som ung kvinna i en patriarkal (är de inte alla det?) sekt hade jag nog tröttnat. Detsamma om det bara hade handlat om en variant av zombiepest som spreds över världen. Egentligen säger det kanske något om värdet i McWilliams skrivande; det håller kanske inte fullt ut i sig självt. Den känslan kan också bero på det faktum att jag läst ovanligt lite YA på sistone, till fördel för mer litterära vuxenromaner som utmanar i stil och språk; till en början när jag läser Agnes... känns allt väldigt... simpelt. Den upplevelsen håller dock inte i sig, när jag vänjer mig och när boken visar att den är händelse- snarare än språkdriven. Och det händer som sagt saker: trendiga och dystopiska grejer. Hela religionsbabblet, tillsammans med tonåringarnas väldigt kyska och "at first sight":iga kärlekshistorier, blir lite för amerikanskt för min smak - men resten går absolut att svälja. Det är inget nytt, men ihopbakat på ett nytt sätt. Och så är ju också målgruppen människor som är lite mer nya inför allt (inklusive böcker) än jag, så det kan säkert fungera.