Scan barcode
A review by emelir
The Tibetan Book of the Dead: The Great Liberation by Hearing in the Intermediate States by Karma Lingpa, Thupten Jinpa, Padmasambhava, Graham Coleman, Dalai Lama XIV
5.0
‘’From beginningless time, without end, I have roamed throughout cyclic existence –
Led astray by the momentum of my mistaken past actions and improper past behaviour,
I have mistaken the path and become lost on the path.
I regret with powerful remorse the negative past actions I have committed, of any kind.
Drawn by the momentum of momentary yet violently resonant past acts,
I have sunk into this ocean of suffering, the sea of cyclic existence.
The fires of blazing hatred have unabatingly seared my mind,
The dense darkness of delusion has blinded my discriminative awareness,
The ocean coasts of desire have drowned my consciousness,
The mountain of fierce pride has entombed me in the lower existences (...)’’
Döden har väl alltid känts lite läskig, och kanske även svår att riktigt acceptera. Man har ju inte ett ordentlig grepp om den – man vet varken när den kommer att komma till en, eller exakt hur. Vilket såklart kan vara en extremt skrämmande tanke. Men samtidigt kan man inte göra särskilt mycket åt det. Enligt den tibetanska buddhismen så ser man på döden som något fullkomligt naturligt – en slags förändring som tillhör livscykeln. Och det råder en acceptans och rättframhet när man talar om den, vilket är himla befriande ändå. Bardo thodol innehåller detaljerade skildringar av hur man kan förbereda sig inför döden (bland annat genom utförligt beskrivna ritualer); hur man kan hantera den på avstånd (när någon nära går bort); samt även hur man allmänt kan leva ett bättre liv. Superspeciell läsupplevelse, men ändå fint på många vis. Alltså oavsett vad man själv tror på, eller inte tror på osv. Men tycker mycket om tanken på att inte klamra sig fast vid yttre omständigheter eller ting; utan att mer bara låta allt flöda genom en. Det gör ändå saker lite mer hanterbara, även sånt som egentligen inte är särskilt greppbart. Typ. Det är också fint hur det är av vikt att inte leva för mycket (eller överhuvudtaget faktiskt) i det förflutna eller i framtiden. Superbra och fin läsupplevelse.
Led astray by the momentum of my mistaken past actions and improper past behaviour,
I have mistaken the path and become lost on the path.
I regret with powerful remorse the negative past actions I have committed, of any kind.
Drawn by the momentum of momentary yet violently resonant past acts,
I have sunk into this ocean of suffering, the sea of cyclic existence.
The fires of blazing hatred have unabatingly seared my mind,
The dense darkness of delusion has blinded my discriminative awareness,
The ocean coasts of desire have drowned my consciousness,
The mountain of fierce pride has entombed me in the lower existences (...)’’
Döden har väl alltid känts lite läskig, och kanske även svår att riktigt acceptera. Man har ju inte ett ordentlig grepp om den – man vet varken när den kommer att komma till en, eller exakt hur. Vilket såklart kan vara en extremt skrämmande tanke. Men samtidigt kan man inte göra särskilt mycket åt det. Enligt den tibetanska buddhismen så ser man på döden som något fullkomligt naturligt – en slags förändring som tillhör livscykeln. Och det råder en acceptans och rättframhet när man talar om den, vilket är himla befriande ändå. Bardo thodol innehåller detaljerade skildringar av hur man kan förbereda sig inför döden (bland annat genom utförligt beskrivna ritualer); hur man kan hantera den på avstånd (när någon nära går bort); samt även hur man allmänt kan leva ett bättre liv. Superspeciell läsupplevelse, men ändå fint på många vis. Alltså oavsett vad man själv tror på, eller inte tror på osv. Men tycker mycket om tanken på att inte klamra sig fast vid yttre omständigheter eller ting; utan att mer bara låta allt flöda genom en. Det gör ändå saker lite mer hanterbara, även sånt som egentligen inte är särskilt greppbart. Typ. Det är också fint hur det är av vikt att inte leva för mycket (eller överhuvudtaget faktiskt) i det förflutna eller i framtiden. Superbra och fin läsupplevelse.