Scan barcode
A review by lunaseline
The Lie Tree by Frances Hardinge
4.0
Naturvetenskap! Feminism! Evolution!
Jag har länge velat läsa något av Frances Hardinge och det här blev ett fint förstaval. Den verkar inte vara en favorit från henne för andra, men mig passade det perfekt. Språket sätter tonen, som miljön fördjupar och karaktärerna bär upp. Det är ju genialiskt att placera ut en vetgirig dotter till en naturvetare åren efter Darwin vänt upp och ner på världen och (väst)världens trossystem. De magiska inslagen är definitivt av sorten magisk realism, och undervarianten "det går att tänka att det faktiskt är bara realism", vilket passar historien bra. Visst är några karaktärer på snudd på stereotyper, men Hardinge får in fina förklaringar till varför var och en är som de är, födda i just den tid de råkar vara födda och med de förutsättningar i form av pengar och s(kön)het de har.
Vindpinade öar och grottor väcker förmodligen barndomsnostalgi (både Fem, Kitty och Mary&Lou hade liknande äventyr, om jag halvminns rätt), och huvudpersonen Faith är en Flavia de Luce-look a like med nästan lika skarpa repliker. Intrigens upplösning är inte särskilt pulshöjande eller elegant, men jag gillar slutet ändå. Fin slutet-på-lovet-läsning!
Jag har länge velat läsa något av Frances Hardinge och det här blev ett fint förstaval. Den verkar inte vara en favorit från henne för andra, men mig passade det perfekt. Språket sätter tonen, som miljön fördjupar och karaktärerna bär upp. Det är ju genialiskt att placera ut en vetgirig dotter till en naturvetare åren efter Darwin vänt upp och ner på världen och (väst)världens trossystem. De magiska inslagen är definitivt av sorten magisk realism, och undervarianten "det går att tänka att det faktiskt är bara realism", vilket passar historien bra. Visst är några karaktärer på snudd på stereotyper, men Hardinge får in fina förklaringar till varför var och en är som de är, födda i just den tid de råkar vara födda och med de förutsättningar i form av pengar och s(kön)het de har.
Vindpinade öar och grottor väcker förmodligen barndomsnostalgi (både Fem, Kitty och Mary&Lou hade liknande äventyr, om jag halvminns rätt), och huvudpersonen Faith är en Flavia de Luce-look a like med nästan lika skarpa repliker. Intrigens upplösning är inte särskilt pulshöjande eller elegant, men jag gillar slutet ändå. Fin slutet-på-lovet-läsning!