Scan barcode
A review by jenno
Epidemin by Åsa Ericsdotter
2.0
Åh Åsa, vad hände?
Vad hände med ditt fantastiska språk, med gemener utan punker och berättelser om relationer?
Jag skulle aldrig ha läst den här boken på grund av premissen, för den intresserar mig inte.
Om ett dystopiskt Sverige där vikthets är den nya "religionen". Sverige ska bli det smalaste lander i Europa, enligt regeringen. Händelserna går fort utför.
Jag har läst allt av Ericsdotter och läste den här, även om jag är besviken på att hon skriver faktiska romaner. I mitt tycke passar hon bättre i sitt korta om relationer, när man inte vet vem som gör vad och utan namn. "Oskyld" till "Svårläst" är hennes bästa. Alltså alla däremellan. Och alla dem har jag läst flera gånger var sen jag hittade henne under mina tonår.
Problemet jag hade med den här är att det är en roman. Och en spänningsroman i det.
Som skrivet, jag gillar inte att Ericsdotter börjar bli "mainstream".
Och så fort jag började läsa den kändes den som en sämre version av Lena Anderssons Duck City, som jag verkligen tyckte om när jag läste den för massa år sedan.
Ericsdotter drar också saker alldeles för långt.
Det är intressant med bantingshets och regeringen som försöker få folk att gå ner i vikt genom att sparka folk över en viss vikt och ökar sockerskatten hela tiden. Ja, det skulle väl kunna hända, men samtidigt kanske Ericsdotter bara har sett för mycket fetma i USA, där hon nu bor, och ville skriva något om det?
Jag vet inte, men det känns inte bra.
Andra problem är att jag inte tycker att man lär känna karaktärerna tillräckligt bra för att förstå dem. Samt att händelserna i den här boken går snabbt utför till det värre.
Visst den är spännande men det är så morbit mot slutet, vilket känns som onödigt. Det skulle kunna vara spännande utan det där supermorbida. På riktigt.
Som ett Ericsdotter-fan, är jag besviken.
Som någon som läser spänning, är jag besviken.
Om man inte vet vem Ericsdotter är innan, så kan man säkert tycka om den här men jag kan inte släppa att hon tycker att det här är det hon ska lägga sitt skrivande på. Hon kan så mycket bättre, som inte är romanformen. På riktigt. Är lite arg faktiskt.
Vad hände med ditt fantastiska språk, med gemener utan punker och berättelser om relationer?
Jag skulle aldrig ha läst den här boken på grund av premissen, för den intresserar mig inte.
Om ett dystopiskt Sverige där vikthets är den nya "religionen". Sverige ska bli det smalaste lander i Europa, enligt regeringen. Händelserna går fort utför.
Jag har läst allt av Ericsdotter och läste den här, även om jag är besviken på att hon skriver faktiska romaner. I mitt tycke passar hon bättre i sitt korta om relationer, när man inte vet vem som gör vad och utan namn. "Oskyld" till "Svårläst" är hennes bästa. Alltså alla däremellan. Och alla dem har jag läst flera gånger var sen jag hittade henne under mina tonår.
Problemet jag hade med den här är att det är en roman. Och en spänningsroman i det.
Som skrivet, jag gillar inte att Ericsdotter börjar bli "mainstream".
Och så fort jag började läsa den kändes den som en sämre version av Lena Anderssons Duck City, som jag verkligen tyckte om när jag läste den för massa år sedan.
Ericsdotter drar också saker alldeles för långt.
Det är intressant med bantingshets och regeringen som försöker få folk att gå ner i vikt genom att sparka folk över en viss vikt och ökar sockerskatten hela tiden. Ja, det skulle väl kunna hända, men samtidigt kanske Ericsdotter bara har sett för mycket fetma i USA, där hon nu bor, och ville skriva något om det?
Jag vet inte, men det känns inte bra.
Andra problem är att jag inte tycker att man lär känna karaktärerna tillräckligt bra för att förstå dem. Samt att händelserna i den här boken går snabbt utför till det värre.
Visst den är spännande men det är så morbit mot slutet, vilket känns som onödigt. Det skulle kunna vara spännande utan det där supermorbida. På riktigt.
Som ett Ericsdotter-fan, är jag besviken.
Som någon som läser spänning, är jag besviken.
Om man inte vet vem Ericsdotter är innan, så kan man säkert tycka om den här men jag kan inte släppa att hon tycker att det här är det hon ska lägga sitt skrivande på. Hon kan så mycket bättre, som inte är romanformen. På riktigt. Är lite arg faktiskt.