A review by chiligoat
I skymningen sjunger koltrasten by Linda Olsson

2.0

Inte den sortens roman som sätter sina spår. Ett väl redigerat verk med väldigt god struktur men med direkta språkproblem. Det finns en skarv mellan språkstil och karaktärer som skär sig illa, absolut allra mest i dialogen. Andra saker är bättre: jag känner själv hela tre(!) queera serieskapare som heter någon variant av Elias, och uppskattar det genuina användandet av mat - har även själv nyttjat pulversoppa som intressevärd vid skildring av person med som knappt lyckas ta sig igenom depression. Men boken i stort är en sådan där man i slutet nästan börjar skumma igenom meningar för att komma till slutet av mening, av kapitel, av själva boken. Det är orättvist att kalla boken tråkig för att den skulle vara långsam, det finns ingenting tråkigt med en skildring av liv som möts, tvärt om. Tyvärr är dock just det här trevägsmötet just det: ganska tråkigt.