Scan barcode
A review by lunaseline
Kärlek i fem akter by Daniela Krien
1.0
Den här spanade jag in redan när den engelska översättningen kom och någon nämnde den. Kanske borde jag ha läst den då, innan den kom på svenska...?
För det här är inte bra. Språket är kantigt, orden ålderdomliga eller udda, meningsbyggnaden konstig ("Reagera allergiskt på", "brumbjörn", "månadsblödning", "råka i panik"). Eventuellt är det den ton författaren är ute efter på tyska, någon slags egenhet - och ibland gillar jag sånt! - men här känns det bara... fel, eller dåligt översatt.
Dessutom engagerar inte en enda av de fem "akterna". Delvis för att de är kopior av varandra: exakt samma uppbyggnad för varje kvinna, vilket gör att deras förmodat unika röster drunknar i det repetitiva. Dessutom kan jag omöjligt känna sympati för dem, eller för författarens framställning, eftersom ALLT kretsar kring att de var och en träffat en eller flera rätt värdelösa män. De anpassar sig, mår dåligt, blir lämnade/lämnar, mår mer dåligt... Jag brukar inte jaga extra feminism i böcker, men hallå... det är 2022, vi behöver kanske inte bara berätta om hur männen styr kvinnors liv och mående? I en bok med enbart kvinnliga huvudpersoner blir det nästan extra illa.
(Barnen i boken - det enda som ens börjar väcka lite känslor hos mig - pratar dessutom ännu konstigare än resten av texten. Trist!)
För det här är inte bra. Språket är kantigt, orden ålderdomliga eller udda, meningsbyggnaden konstig ("Reagera allergiskt på", "brumbjörn", "månadsblödning", "råka i panik"). Eventuellt är det den ton författaren är ute efter på tyska, någon slags egenhet - och ibland gillar jag sånt! - men här känns det bara... fel, eller dåligt översatt.
Dessutom engagerar inte en enda av de fem "akterna". Delvis för att de är kopior av varandra: exakt samma uppbyggnad för varje kvinna, vilket gör att deras förmodat unika röster drunknar i det repetitiva. Dessutom kan jag omöjligt känna sympati för dem, eller för författarens framställning, eftersom ALLT kretsar kring att de var och en träffat en eller flera rätt värdelösa män. De anpassar sig, mår dåligt, blir lämnade/lämnar, mår mer dåligt... Jag brukar inte jaga extra feminism i böcker, men hallå... det är 2022, vi behöver kanske inte bara berätta om hur männen styr kvinnors liv och mående? I en bok med enbart kvinnliga huvudpersoner blir det nästan extra illa.
(Barnen i boken - det enda som ens börjar väcka lite känslor hos mig - pratar dessutom ännu konstigare än resten av texten. Trist!)