A review by emelir
On the Heights of Despair by Emil M. Cioran
4.0
‘’Everything is possible, and yet nothing is. All is permitted, and yet again, nothing. No matter which way we go, it is no better than any other. It is all the same whether you achieve something or not, have faith or not, just as it is all the same whether you cry or remain silent. There is an explanation for everything, and yet there is none. Everything is both real and unreal, normal and absurd, splendid and insipid. There is nothing worth more than anything else, nor any idea better than any other. Why grow sad from one’s sadness and delight in one’s joy? What does it matter whether our tears come from pleasure or pain? Love your unhappiness and hate your happiness, mix everything up, scramble it all! Be a snowflake dancing in the air, a flower floating downstream! Have courage when you don’t need to, and be a coward when you must be brave! Who knows? You may still be a winner! And if you lose, does it really matter? Is there anything to win in this world? All gain is loss, and all loss is gain. Why always expect a definite stance, clear ideas, meaningful words? I feel as if I should spout fire in response to all the questions which were ever put, or not put, to me.’’
Nihilistiskt och existentialistiskt. Boken består av en mängd essäer som alla utgör noggranna utläggningar kring hur människan rör sig i en meningslös tillvaro av fullkomlig irrationalitet. Allt är absurt och alienerat. Människan har prick noll mening på jorden; vi föds och vi dör. Allt som står utanför mänsklighetens händer kommer att existera oavsett om jaget finns där eller inte. Eller så kanske det inte alls existerar. Men oavsett vad så spelar det ändå ingen roll. Cioran är ju inte jättehappi i sin syn på existensen.. meen på något vis finns det ändå någonting som är så sjukt betryggande i hans ord. Han kanske inte riktigt menar att det ska vara så, men jag har i alla fall bestämt att jag känner så. För när han dissekerar prick allt som har sagts om livet, döden och mänskligheten – då hamnar man tillslut på en slags neutral mark. Det är varken det ena eller det andra, allt bara är. Och härifrån, om man lämnar Cioran för en stund, så tillåts man bygga upp sin egen syn på alltet. Typ i alla fall. Ingenting betyder någonting, och på något vis är det fint. Kanske mest för att man bestämmer sig för det, men ändå. Man blir liksom fri i det där tomrummet. Fri till att göra, säga och känna precis vad man vill – för det spelar ändå ingen roll.
Nihilistiskt och existentialistiskt. Boken består av en mängd essäer som alla utgör noggranna utläggningar kring hur människan rör sig i en meningslös tillvaro av fullkomlig irrationalitet. Allt är absurt och alienerat. Människan har prick noll mening på jorden; vi föds och vi dör. Allt som står utanför mänsklighetens händer kommer att existera oavsett om jaget finns där eller inte. Eller så kanske det inte alls existerar. Men oavsett vad så spelar det ändå ingen roll. Cioran är ju inte jättehappi i sin syn på existensen.. meen på något vis finns det ändå någonting som är så sjukt betryggande i hans ord. Han kanske inte riktigt menar att det ska vara så, men jag har i alla fall bestämt att jag känner så. För när han dissekerar prick allt som har sagts om livet, döden och mänskligheten – då hamnar man tillslut på en slags neutral mark. Det är varken det ena eller det andra, allt bara är. Och härifrån, om man lämnar Cioran för en stund, så tillåts man bygga upp sin egen syn på alltet. Typ i alla fall. Ingenting betyder någonting, och på något vis är det fint. Kanske mest för att man bestämmer sig för det, men ändå. Man blir liksom fri i det där tomrummet. Fri till att göra, säga och känna precis vad man vill – för det spelar ändå ingen roll.