Scan barcode
A review by lancefestivalen
Kallocain by Karin Boye
4.0
Jag vänder blad och ytterligare en av totalitarismens valspråk ges liv. Leo Kall:s värld är verkligen kall. Klinisk, grå - med glimtar av livet i Gluchoviskij:s [b:Metro|17274667|Metro 2033 (Metro #1)|Dmitry Glukhovsky|https://images.gr-assets.com/books/1379621430s/17274667.jpg|5729918]-serie, även om livet under jord i Boyes roman handlar mer om en logisk konsekvens av att leva under ständigt hot.
Vänder ytterligare ett blad och kvinnans roll i det totalitära samhället framträder för mig efterhand jag läser texten. Logiken är genomgående densamma som idag står att finna i nya, nationalistiska partiers program och manifest - där nationen är överordnad individen och en verkligt fri individ är den som i hela sitt väsen uppgått i nationen.
Boye skrev Kallocain i skuggan av nazismens solförmörkande krigsdimma och Sovjetunionens själadödande terror under Stalin. Hon varnar oss för dess konsekvenser. Och Leo Kall, trots att han drivs av lojalitet och en okuvlig vilja att göra gott, blir hennes varnande exempel.
Vi får aldrig glömma att vara människor.
Vänder ytterligare ett blad och kvinnans roll i det totalitära samhället framträder för mig efterhand jag läser texten. Logiken är genomgående densamma som idag står att finna i nya, nationalistiska partiers program och manifest - där nationen är överordnad individen och en verkligt fri individ är den som i hela sitt väsen uppgått i nationen.
Boye skrev Kallocain i skuggan av nazismens solförmörkande krigsdimma och Sovjetunionens själadödande terror under Stalin. Hon varnar oss för dess konsekvenser. Och Leo Kall, trots att han drivs av lojalitet och en okuvlig vilja att göra gott, blir hennes varnande exempel.
Vi får aldrig glömma att vara människor.