Scan barcode
A review by lunaseline
Ödesmark by Stina Jackson
5.0
Silvervägen läste jag som en bunt A4-papper. För första gången hade jag fått "bokpost" och äran att förhandsläsa för att recensera. Det gjorde mig nervös. Jag är en person som gärna blir omtyckt av andra - samtidigt som jag inte verkar tycka om samma saker som andra. Med andra ord: jag nervös att vilja såga - den redan omtalade - debutboken, men inte våga. Det slutade med en fyra i betyg och uppskattande ord i recensionen.
Så när jag började läsa Ödesmark (i smidigare e-format) var jag återigen nervös. Kanske hade jag med Silvervägen ändå påverkats av att jag fått boken, av att Stina verkade så trevlig, av att alla andra förmodligen skulle hylla den?
Så jag letar fel. Let's face it - det är inte särskilt mycket svensk spänningslitteratur jag godkänner nuförtiden, så jag vet var jag ska leta. Platta, störiga karaktärer (jag gillar Liv och Liam direkt, lär känna alla sidofigurer precis så mycket som jag behöver), överdrivna mord (ett skott i skogen känns inte särskilt orimligt), upplösningar som antingen är helt otrovärdiga eller som man såg på mils avstånd (slutet är självklart när det kommer, men det var bara hus-grejen jag själv hade räknat ut på förhand). Jaja, det är ju bara innehållet - jag brukar störa mig ännu mer på språket: stakig meningsbyggnad (det flyter fint här), metaforer och ordkrumbukter som används fel eller känns inkastade för att någon låtsas vara litterär (jag läser om varje symboliskt ord jag hittar, men de är både fina och genuina, dålig redigering (jag tror mig hitta ett stavfel - men det visar sig vara norrländska...)
Ja, jag gillar Stina och jag vill att hon ska gilla min recension. Men jag gillade Ödesmark ännu mer.
P.s. Femman är inte helt självklar, om jag nu ska knorra. Men Ödesmark tilltalar mig mer än Silvervägen, som faktiskt förtjänade sin fyra. Ergo: 4,5 (som alla vet avrundas uppåt). D.s.
Så när jag började läsa Ödesmark (i smidigare e-format) var jag återigen nervös. Kanske hade jag med Silvervägen ändå påverkats av att jag fått boken, av att Stina verkade så trevlig, av att alla andra förmodligen skulle hylla den?
Så jag letar fel. Let's face it - det är inte särskilt mycket svensk spänningslitteratur jag godkänner nuförtiden, så jag vet var jag ska leta. Platta, störiga karaktärer (jag gillar Liv och Liam direkt, lär känna alla sidofigurer precis så mycket som jag behöver), överdrivna mord (ett skott i skogen känns inte särskilt orimligt), upplösningar som antingen är helt otrovärdiga eller som man såg på mils avstånd (slutet är självklart när det kommer, men det var bara hus-grejen jag själv hade räknat ut på förhand). Jaja, det är ju bara innehållet - jag brukar störa mig ännu mer på språket: stakig meningsbyggnad (det flyter fint här), metaforer och ordkrumbukter som används fel eller känns inkastade för att någon låtsas vara litterär (jag läser om varje symboliskt ord jag hittar, men de är både fina och genuina, dålig redigering (jag tror mig hitta ett stavfel - men det visar sig vara norrländska...)
Ja, jag gillar Stina och jag vill att hon ska gilla min recension. Men jag gillade Ödesmark ännu mer.
P.s. Femman är inte helt självklar, om jag nu ska knorra. Men Ödesmark tilltalar mig mer än Silvervägen, som faktiskt förtjänade sin fyra. Ergo: 4,5 (som alla vet avrundas uppåt). D.s.