A review by lunaseline
Girl One by Sara Flannery Murphy

2.0

Jag har blivit bättre på att ge upp böcker jag känner på mig ska bli slöseri med tid.
Dock inte tillräckligt bra. Och här stirrade det mig ju liksom i ögonen; Ett rött och svart omslag som utlovade fullt fokus på K-V-I-N-N-O-R, i en värld där männen på ett eller annat sätt görs obsoleta (exakt som årets andra slöseri med tid, med andra ord: The End of Men). Jag förstår - nej, det gör jag inte, men jag antar - att den här typen av spekulativ fiktion ska säga något feministiskt, men... för mig går inte poängen riktigt fram? Kanske vill jag själv inte leva i en värld med bara kvinnor - eller så tycker jag kanske att lösningen "ta bort män ur ekvationen" är lite... lat?
Anyway. Mest är boken för lång och för tråkig. Det laddade språket blir bra töntigt efter ett tag och ser jag "Girl One." som mening eller bisats en gång till suckar jag högt.
Efter en tredjedel tänker jag att jag borde lägga ner, men tar inte tag i det.
Det borde jag gjort.
Jaja. Nåt lär man sig av alla böcker. (Och karaktären Cate är nice, hon borde fått mer utrymme.)