Scan barcode
A review by lunaseline
Shiner by Amy Jo Burns
4.0
"Making good moonshine isn’t that different from telling a good story, and no one tells a story like a woman."
Jag vet inte om det är sant, men den meningen i sig visar i alla fall att Amy Jo Burns kan berätta sin historia vackert.
Hela boken är en studie i fattigdom och fanatism, kvinnoförtryck och kärlekslöshet - men skimrande, som den olagliga spriten i månljuset.
Jag ser att några jämför detta med "Where the Crawdads Sing" - grejen med flicka som måste kämpa för sin egen historia i USA:s bakvatten, I guess - men för mig är detta både råare och vackrare. Själv tänker jag dessutom betydligt mer på Educated - som en fiktiv variant av Westovers tragiska (men triumfatoriska) liv. Det gör också att jag inte riktigt förstår de recensioner som pratar om att de "inte förstår karaktärernas val" eller att det är "ologiskt"... Jag tänker att jag nog inte kan uttala mig om vad som är logiskt om man växer upp på ett berg, utan skolgång och med en pappa som tror på mirakel och leker med ormar...?
Samtidigt förstår jag att detta inte är allas smak. Det ÄR konstigt och kantigt, men får mjuka kanter av Burns prosa (och av slutet, som därför kanske inte heller är allas smak).
Själv var jag nog såld redan när hon i första meningen fick med ordet "moonshine" (och då dricker jag inte ens whiskey).
Jag vet inte om det är sant, men den meningen i sig visar i alla fall att Amy Jo Burns kan berätta sin historia vackert.
Hela boken är en studie i fattigdom och fanatism, kvinnoförtryck och kärlekslöshet - men skimrande, som den olagliga spriten i månljuset.
Jag ser att några jämför detta med "Where the Crawdads Sing" - grejen med flicka som måste kämpa för sin egen historia i USA:s bakvatten, I guess - men för mig är detta både råare och vackrare. Själv tänker jag dessutom betydligt mer på Educated - som en fiktiv variant av Westovers tragiska (men triumfatoriska) liv. Det gör också att jag inte riktigt förstår de recensioner som pratar om att de "inte förstår karaktärernas val" eller att det är "ologiskt"... Jag tänker att jag nog inte kan uttala mig om vad som är logiskt om man växer upp på ett berg, utan skolgång och med en pappa som tror på mirakel och leker med ormar...?
Samtidigt förstår jag att detta inte är allas smak. Det ÄR konstigt och kantigt, men får mjuka kanter av Burns prosa (och av slutet, som därför kanske inte heller är allas smak).
Själv var jag nog såld redan när hon i första meningen fick med ordet "moonshine" (och då dricker jag inte ens whiskey).