Scan barcode
A review by lunaseline
The Fallen by David Baldacci
3.0
Han går på rutin, gör han, Baldacci. Men rutin är = erfarenhet, vilket faktiskt är att föredra när en nu ska läsa en snabbfotad amerikansk deckar-thriller.
Ja, det är mycket exposition, det är många små samtal om till synes helt meningslösa saker (som en därmed förstår kommer bli meningsfulla), och det är minst tre "twister" för mycket.
Samtidigt gör han det sömlöst, och slänger utan ansträngning in - det i deckartraditionen så upphöjda - s-a-m-h-ä-l-l-s-p-r-o-b-l-e-m-e-n. Här får vi en blick på Trumps Amerika (eller det som ledde till att det blev Trumps Amerika?); avdöda småstäder, industrins förfall (eller utveckling?), fattigdom och en enorm drogepidemi. Är siffrorna som DEA-agenten slänger sig med i närheten av sanna är det betydligt mer galet än eventuella mänskliga mördare... men för nattsvart att läsa om, så Baldacci kör på med sitt goda FBI-par, ett byoriginal, en mytomspunnen familj, och de vanliga skurkarna med storhetsvansinne. Typ.
Förra Decker-deckaren (!) tänkte jag att jag redan hade tröttnat (både överdriven och seg historia), men här läser jag med lite mer sympatisk blick igen. Det är nog för att jag gillar Amos, konstigheter and all (och med mycket mer lättläst/behaglig version av syntesi än i t.ex. The Color of Bee Larkhams murder). Men också för att den här historien håller ihop bättre. Det är inte bra-bra, men underhållande. Rutin, men erfarenhet.
Ja, det är mycket exposition, det är många små samtal om till synes helt meningslösa saker (som en därmed förstår kommer bli meningsfulla), och det är minst tre "twister" för mycket.
Samtidigt gör han det sömlöst, och slänger utan ansträngning in - det i deckartraditionen så upphöjda - s-a-m-h-ä-l-l-s-p-r-o-b-l-e-m-e-n. Här får vi en blick på Trumps Amerika (eller det som ledde till att det blev Trumps Amerika?); avdöda småstäder, industrins förfall (eller utveckling?), fattigdom och en enorm drogepidemi. Är siffrorna som DEA-agenten slänger sig med i närheten av sanna är det betydligt mer galet än eventuella mänskliga mördare... men för nattsvart att läsa om, så Baldacci kör på med sitt goda FBI-par, ett byoriginal, en mytomspunnen familj, och de vanliga skurkarna med storhetsvansinne. Typ.
Förra Decker-deckaren (!) tänkte jag att jag redan hade tröttnat (både överdriven och seg historia), men här läser jag med lite mer sympatisk blick igen. Det är nog för att jag gillar Amos, konstigheter and all (och med mycket mer lättläst/behaglig version av syntesi än i t.ex. The Color of Bee Larkhams murder). Men också för att den här historien håller ihop bättre. Det är inte bra-bra, men underhållande. Rutin, men erfarenhet.