Scan barcode
A review by lunaseline
A Man Lay Dead by Ngaio Marsh
3.0
Jag firar helst inte helgdagar, men brukar ära Påskekrim-traditionen med en nordisk deckare. Att Marsh är från Nya Zeeland säger något om hur länge - och långt jag fick leta, innan jag var det minsta sugen på att plocka upp en bok. Jag gillar fortfarande kriminalroman-konceptet, men är så förbenat trött på alla dåligt skrivna (för att inte tala om dåligt redigerade!) och överdrivna "nordic noirs" med stencilerade karaktärer.
Inte för att Marsh, i alla fall i denna etta i en polisserie, är mycket mer än Christie-kopia från andra sidan jordklotet - men jag har märkt att jag stör mig mycket mindre på de här småputtriga, ofta rätt menlösa, dramerna än på de nyproducerade "alla kan skriva"-varianterna.
Pussligt, posh:t och med tydliga karaktärer och känslor - man vet vad man får och överklassengelskan (vi befinner oss på en herregård, duh!) gör att både stavning och grammatik är helt korrekt (vilket tyvärr inte är något man kan ta för givet i dagens böcker).
Jag förstår folk som somnar av sånt här - det gjorde jag också några gånger under dagens lopp - men för mig är det kanske lite poängen. Hemtrevligt och tryggt, samtidigt med verklighetsflykt, så att säga.
P.s. Jag är inget Putin-fan, men jag känner ändå att jag behöver opponera mig mot exotifieringen/kriminaliseringen av ryssar i boken. Tänker att man inte visste bättre på 30-talet (vilket ju världen snart fick erfara...) D.s.
Inte för att Marsh, i alla fall i denna etta i en polisserie, är mycket mer än Christie-kopia från andra sidan jordklotet - men jag har märkt att jag stör mig mycket mindre på de här småputtriga, ofta rätt menlösa, dramerna än på de nyproducerade "alla kan skriva"-varianterna.
Pussligt, posh:t och med tydliga karaktärer och känslor - man vet vad man får och överklassengelskan (vi befinner oss på en herregård, duh!) gör att både stavning och grammatik är helt korrekt (vilket tyvärr inte är något man kan ta för givet i dagens böcker).
Jag förstår folk som somnar av sånt här - det gjorde jag också några gånger under dagens lopp - men för mig är det kanske lite poängen. Hemtrevligt och tryggt, samtidigt med verklighetsflykt, så att säga.
P.s. Jag är inget Putin-fan, men jag känner ändå att jag behöver opponera mig mot exotifieringen/kriminaliseringen av ryssar i boken. Tänker att man inte visste bättre på 30-talet (vilket ju världen snart fick erfara...) D.s.