Scan barcode
A review by lunaseline
Samtal från en ängel by Guillaume Musso
1.0
Jag har en ängslighet kring elitism - både kring sådana som är elitistiska och för att framstå som det själv. Men... herregud, läser folk sånt här annat än ironiskt...?
Kan så klart svara själv: ja, det gör folk - även jag säkert, för herrans massa år sedan. Nu skrattar jag och mår illa lite om vart annat, över denna kletiga rom-com slash standardiserade polisdrama slash thriller-extra-allt-(otrovärdigt).
De språkliga bitarna - dialog där vuxna människor seriöst säger saker som "Du är dum!" och "Va du är tjatig!", att en helt orimlig mängd ord sätts inom citationstecken (till synes helt utan anledning) och att var och varannan mening slutar med "..." - SKULLE KUNNA skyllas delvis på översättningen. Och det smetigt melodramatiska SKULLE KUNNA skyllas på en viss kulturellt diff från det franska sinnet till mitt nordiskt oromantiska.
Men det förklarar inte den erbarmligt överdrivna storyn eller det faktum att (visserligen en - fransk - man) på 2020-talet beskriver kvinnor såsom Musso gör. Inte för att han beskriver männen bättre - men den manliga huvudpersonen är i alla fall bara ytlig, inte sjukt osympatisk, som den kvinnliga.
På den "postiva" (sic!) sidan: Extremt lätt- och snabbläst, och vääääldigt påhittigt.
Femma i underhållningsvärde, från den här elitisten på besök hos pöbeln ;-)
Kan så klart svara själv: ja, det gör folk - även jag säkert, för herrans massa år sedan. Nu skrattar jag och mår illa lite om vart annat, över denna kletiga rom-com slash standardiserade polisdrama slash thriller-extra-allt-(otrovärdigt).
De språkliga bitarna - dialog där vuxna människor seriöst säger saker som "Du är dum!" och "Va du är tjatig!", att en helt orimlig mängd ord sätts inom citationstecken (till synes helt utan anledning) och att var och varannan mening slutar med "..." - SKULLE KUNNA skyllas delvis på översättningen. Och det smetigt melodramatiska SKULLE KUNNA skyllas på en viss kulturellt diff från det franska sinnet till mitt nordiskt oromantiska.
Men det förklarar inte den erbarmligt överdrivna storyn eller det faktum att (visserligen en - fransk - man) på 2020-talet beskriver kvinnor såsom Musso gör. Inte för att han beskriver männen bättre - men den manliga huvudpersonen är i alla fall bara ytlig, inte sjukt osympatisk, som den kvinnliga.
På den "postiva" (sic!) sidan: Extremt lätt- och snabbläst, och vääääldigt påhittigt.
Femma i underhållningsvärde, från den här elitisten på besök hos pöbeln ;-)