Scan barcode
A review by lunaseline
Murder on the Ballarat Train by Kerry Greenwood
3.0
Ja, jag läste en till. Ja, jag kommer läsa fler. Dekadent 20-tal, cool kvinna och AUSTRALIEN. En dubbelarbetande morsa måste få mysa ibland, ok?
Ni ser att jag ursäktar mig? Det är inte för att jag skäms inför andra, utan för att jag inser att det - för min skull - finns mycket bättre och nytänkande (även i deckargenren) jag skulle kunna lägga tid på. Men börjar man tänka på vad man lägger tid på i livet börjar man onekligen lägga tid på att ha dåligt samvete... Och det är inget Phryne Fisher ägnar sig åt! Hon är ingen djup karaktär, det kan man inte anklaga Greenwood för - men hon är självständig, lever ut sin lust (till unga män, till dryck, till kläder), och har (såklart) ett stort hjärta för dem som har de sämre. I den här boken leder brottet ("mord på tåget"!) till att hon adopterar två föräldralösa flickor som annars hade hamnat i prostitution. I förra tog hon också hand om en arbetarflicka (som nu är hennes närmsta hand), och jag tänker att Greenwood nog vill visa på klasskillnads-problematiken som rådde i städerna under tidigt 20-tal. Speciellt hur kvinnor blir utsatta och utnyttjade. Gott så, men som sagt aldrig särskilt djupt. Men det kanske inte allt måste vara.
I den här boken stör jag mig inte på underförstådda utseendeideal, så det enda som sticker i ögonen (utöver det allmänt "ytliga" historieberättande, som jag alltså anser är motiverat) är hur de klagar på kylan hela tiden. Jag vet att Melbourne har Australiens sämsta väder, men kom igen... Vi har haft väder kring (och under) nollan och regn hela månaden - deras lägsta medeltemp ligger på 13 plus...
Ni ser att jag ursäktar mig? Det är inte för att jag skäms inför andra, utan för att jag inser att det - för min skull - finns mycket bättre och nytänkande (även i deckargenren) jag skulle kunna lägga tid på. Men börjar man tänka på vad man lägger tid på i livet börjar man onekligen lägga tid på att ha dåligt samvete... Och det är inget Phryne Fisher ägnar sig åt! Hon är ingen djup karaktär, det kan man inte anklaga Greenwood för - men hon är självständig, lever ut sin lust (till unga män, till dryck, till kläder), och har (såklart) ett stort hjärta för dem som har de sämre. I den här boken leder brottet ("mord på tåget"!) till att hon adopterar två föräldralösa flickor som annars hade hamnat i prostitution. I förra tog hon också hand om en arbetarflicka (som nu är hennes närmsta hand), och jag tänker att Greenwood nog vill visa på klasskillnads-problematiken som rådde i städerna under tidigt 20-tal. Speciellt hur kvinnor blir utsatta och utnyttjade. Gott så, men som sagt aldrig särskilt djupt. Men det kanske inte allt måste vara.
I den här boken stör jag mig inte på underförstådda utseendeideal, så det enda som sticker i ögonen (utöver det allmänt "ytliga" historieberättande, som jag alltså anser är motiverat) är hur de klagar på kylan hela tiden. Jag vet att Melbourne har Australiens sämsta väder, men kom igen... Vi har haft väder kring (och under) nollan och regn hela månaden - deras lägsta medeltemp ligger på 13 plus...