A review by lunaseline
Ugglan dödar bara om natten by Samuel Bjørk

3.0

Känns ju fel att skriva i dessa tider (jag är tjänsteman, jag har inga åsikter!), men: det är västerut en ska ta sig. Om en vill läsa nordiska deckare alltså. Det fattade jag ju redan som nybörjar-vuxenboksläsare, när Anne Holt och gänget kom in i mitt liv. Norrmännen kan - och även om deras deckare (precis som alla andras) dragit iväg åt håll jag ogillar (oövervinnerliga psykopater - på båda sidor om lagen, storskalig terrorism, äckeldetaljer om sex och våld o.s.v.) finns det något stabilt med dem. Bjørk är en ny bekantskap, men att hoppa in i del två är ingen match för nån som har läst sånt här sen barnsben (jaha, hans fru tröttnade, jaha, hans barnbarn blev kidnappad i hans line of work etc.). Detta tyder såklart på en standardmall, och det kan ju vara trist - eller fräckt: som att författaren ogenerat kopierar Unni Lindells Cato Isaksen i "fortfarande kär i min fd fru som jag försakade" och i "tar mig an en ung kvinnlig rekryt med trasig bakgrund och psykiska bekymmer bara för att hon har en nästan magisk förmåga att lösa brott". Men standarder är standarder av en anledning. December är inte riktigt min månad och jag behöver falla tillbaka i tryggt och enkelt. Det här fungerar alldeles utmärkt. Det faktum att jag inte stör ihjäl mig på något enskilt inslag i boken tyder antingen på att jag är tröttare än jag trott, eller att det här faktiskt är ett stabilt tillskott i genren.