Scan barcode
A review by lunaseline
Fair Warning by Michael Connelly
3.0
Kan en författare bli FÖR bra på sitt hantverk?
Jag tror jag var inne på detta senast jag läste Connelly (då: den 34:e boken jag läste av honom, vilket gör detta till den 35:e....) - killen är så van vid att sätta ihop täta thrillers, med lagom imperfekta personligheter som löser komplicerade brott med samhällsaktuella/kritiska övertoner att det liksom bara... är självklart. Strömlinjeformat, effektivt, genomarbetat (utan att vara överarbetat). Jag börjar läsa och sedan tillstöter ingenting - inte i språket, inte i historien, inte i upplösningen. Jag vill inte påstå att jag vet exakt vad som kommer att hända - Connelly tar alltid in nya teman och samtida problem - men jag vet liksom HUR det kommer att hända.
Jag vill inte heller påstå att det är TRÅKIGT. Som sagt: tät thriller-grejen är ... grejen. Men det är inte heller särskilt spännande. Intressant kan det mycket väl bli, som här med all kunskap om DNA-branschen (incel-biten är jag redan sjukt trött på i crime novels, även om jag fattar att folk vill använda den sjuka världen), och det är kanske det som räddar upp läsningen? Eller så gillar jag faktiskt effektiviteten? Det ÄR onekligen skönt att läsa sånt här mellan varven: jag vet vad jag får och kan bara glida med.
För dig som inte läst 30+ likadana böcker är trean kanske låg? För många är den kanske för hög.
För mig kan den tredje stjärnan i princip helt härledas till Rachel Walling - jag har haft en svag spot för henne i alla böcker hon varit med i. FBI-brudar for the win.
Och grattis Michael till att du hittat din lott i livet!
Jag tror jag var inne på detta senast jag läste Connelly (då: den 34:e boken jag läste av honom, vilket gör detta till den 35:e....) - killen är så van vid att sätta ihop täta thrillers, med lagom imperfekta personligheter som löser komplicerade brott med samhällsaktuella/kritiska övertoner att det liksom bara... är självklart. Strömlinjeformat, effektivt, genomarbetat (utan att vara överarbetat). Jag börjar läsa och sedan tillstöter ingenting - inte i språket, inte i historien, inte i upplösningen. Jag vill inte påstå att jag vet exakt vad som kommer att hända - Connelly tar alltid in nya teman och samtida problem - men jag vet liksom HUR det kommer att hända.
Jag vill inte heller påstå att det är TRÅKIGT. Som sagt: tät thriller-grejen är ... grejen. Men det är inte heller särskilt spännande. Intressant kan det mycket väl bli, som här med all kunskap om DNA-branschen (incel-biten är jag redan sjukt trött på i crime novels, även om jag fattar att folk vill använda den sjuka världen), och det är kanske det som räddar upp läsningen? Eller så gillar jag faktiskt effektiviteten? Det ÄR onekligen skönt att läsa sånt här mellan varven: jag vet vad jag får och kan bara glida med.
För dig som inte läst 30+ likadana böcker är trean kanske låg? För många är den kanske för hög.
För mig kan den tredje stjärnan i princip helt härledas till Rachel Walling - jag har haft en svag spot för henne i alla böcker hon varit med i. FBI-brudar for the win.
Och grattis Michael till att du hittat din lott i livet!