Scan barcode
rickwren's review against another edition
adventurous
mysterious
sad
tense
fast-paced
- Plot- or character-driven? Plot
- Strong character development? No
- Loveable characters? It's complicated
- Diverse cast of characters? Yes
- Flaws of characters a main focus? Yes
3.25
The story was pretty good and the characters were complicated enough, but the jarring thing was how the author kept switching POV characters on the fly, sometimes in the same scene. The reader was being put into two or three heads at once and that pulled me out of the story.
klhitt's review against another edition
4.0
Story told as 2 timelines, alternating chapters between past & present. Seemed absolutely crazy until the 2 parts started connecting. Then it was brilliant.
jnmegan's review against another edition
4.0
In Joe Ide’s novel, IQ , Isaiah Quintabe is a humble genius with a honed talent for observation and deduction combined with some serious street smarts that fuse into a unique, modern-day Sherlock Holmes. IQ helps his fellow inhabitants of South Central LA solve problems of all kinds, with forms of payment for his services that are as variable as the people that comprise his neighborhood. He perfects his craft with the help of his partner, Dodson, who acts as Ide’s version of Watson-but with a criminal, entrepreneurial bent. Dodson enters IQs life after he suffers a major loss, and they live together out of necessity and a shared desire for challenging adventure. At the onset, IQ’s intelligence serves them well as thieves, but their actions soon lead to a tragedy that convinces IQ that he needs to use his abilities to help others. This book is the first of a (hopefully long) series and serves as an introduction to these intriguing characters by convincingly setting up IQ and Dodson’s back stories. The plot also includes a puzzling case involving a rapper and a freakishly large dog that someone is using as an attempted murder weapon. Just when it seems that every possible permutation of the Holmes tradition has already been attempted, Ide provides fans of the genre with another worthy tribute. This novel is his twist on Arthur Conan Doyle’s famous Hound of the Baskervilles, and it is inventive, fun and a refreshing take on a beloved cultural icon.
michael_levy's review against another edition
dark
mysterious
tense
fast-paced
- Plot- or character-driven? A mix
- Strong character development? Yes
- Loveable characters? It's complicated
- Diverse cast of characters? Yes
- Flaws of characters a main focus? Yes
4.75
jmarchek's review against another edition
5.0
Strong language warning, but best new mystery I've read in a while. The protagonist is a could be gangster living in the hood with a Sherlock Holmes intellect solving unsolved crimes. I can't wait to read another.
annamuss's review against another edition
5.0
Good read
Great story, weaving in the past and the present. Characters were interesting. Would happily read another and I hope the author considers a series with this protagonist.
Great story, weaving in the past and the present. Characters were interesting. Would happily read another and I hope the author considers a series with this protagonist.
hell0fri3nd's review against another edition
challenging
funny
inspiring
mysterious
sad
tense
medium-paced
- Plot- or character-driven? Character
- Strong character development? Yes
- Loveable characters? Yes
- Diverse cast of characters? No
- Flaws of characters a main focus? It's complicated
4.0
One of the depictions of depression that I have related to the most.
Content Warnings
Graphic: Addiction, Cursing, Gun violence, Racial slurs, Violence, Kidnapping, Grief, Mass/school shootings, Death of parent, Murder, and Injury/Injury detail
Moderate: Animal cruelty
lunaseline's review against another edition
4.0
Inte någon konventionell påskekrim, det här heller. Men när jag väl har kommit över obehagskänslan så gillar jag det.
Nu tänker ni att det är blodigt eller brutalt eller äckligt. Visst, det ÄR en PI-thriller, så lite blod och brutalitet finns inbakat, men det är inte sånt obehag jag pratar om. Istället är det en krypande känsla jag har, och som jag känner igen från när jag nyligen läste "Trouble is What I Do" (tillika en privatdeckar-historia med gängbrottslighet i grunden). Jag känner mig... obekväm. Out-of-place. Jag, som läst deckare så länge jag har kunnat läsa, minst hälften av dem med en privatpraktiserande misfit i huvudrollen... varför känner jag mig som en... oinbjuden åskådare... helt plötsligt? Well. För det första så måste hjärnan ställa om varje gång en fysisk personbeskrivning läggs in - varje gång hud- eller hårfärg nämns måste jag justera min inre bild av en vit och välklippt kille till en svart man med afro. I min värld har detektiverna alltid varit vita; gängbråken alltid långt ifrån personernas egna liv; utanförskapet i samhället på grund av någon tragisk barndomshändelse - inte systematisk diskriminering. M.a.o: det känns konstigt när rollerna är ombytta. Konstigt - men bra.
Och då inte bara för att IQ är svart och jag känner mig duktig som läser mig in i hans värld (även om sådana undertoner säkert inte är bortom mig), utan för att Ide (som för övrigt rockade min värld igen när jag såg att han är halv-japan...) skriver rappt men sympatiskt och bygger upp ett helt liv genom att väva ihop nu- och dåtid på ett förtjänstfullt sätt boken igenom. Alla biroller och -historier tillför ny saker - istället för allt som oftast i kriminalromaner verka utfyllnad och distrahera från det faktum att intrigen suger.
Intrigen suger inte. Hund-biten är så till synes oseriös, men tagen på sådant allvar, att jag som milt djurintresserade också sugs in. Rapmusiken, bilkuriosan, självhjälpsspåret och löshårets ekonomi fungerar på samma sätt. Förmodligen både på grund av hur författaren har behandlat texten och på att man måste vara en sten för att inte, ganska omgående, falla för IQ själv.
Gangstervännen Dodson, däremot, väcker inga sympatier mer än som någon slags ond och dum Watson. Tills sista kapitlet. Och på det sättet är det just Dodson som får mig att inse att jag kommer att ge boken - en amerikansk PI-thriller - en fyra. Och att jag absolut kommer att leta reda på fler böcker i serien.
Nu tänker ni att det är blodigt eller brutalt eller äckligt. Visst, det ÄR en PI-thriller, så lite blod och brutalitet finns inbakat, men det är inte sånt obehag jag pratar om. Istället är det en krypande känsla jag har, och som jag känner igen från när jag nyligen läste "Trouble is What I Do" (tillika en privatdeckar-historia med gängbrottslighet i grunden). Jag känner mig... obekväm. Out-of-place. Jag, som läst deckare så länge jag har kunnat läsa, minst hälften av dem med en privatpraktiserande misfit i huvudrollen... varför känner jag mig som en... oinbjuden åskådare... helt plötsligt? Well. För det första så måste hjärnan ställa om varje gång en fysisk personbeskrivning läggs in - varje gång hud- eller hårfärg nämns måste jag justera min inre bild av en vit och välklippt kille till en svart man med afro. I min värld har detektiverna alltid varit vita; gängbråken alltid långt ifrån personernas egna liv; utanförskapet i samhället på grund av någon tragisk barndomshändelse - inte systematisk diskriminering. M.a.o: det känns konstigt när rollerna är ombytta. Konstigt - men bra.
Och då inte bara för att IQ är svart och jag känner mig duktig som läser mig in i hans värld (även om sådana undertoner säkert inte är bortom mig), utan för att Ide (som för övrigt rockade min värld igen när jag såg att han är halv-japan...) skriver rappt men sympatiskt och bygger upp ett helt liv genom att väva ihop nu- och dåtid på ett förtjänstfullt sätt boken igenom. Alla biroller och -historier tillför ny saker - istället för allt som oftast i kriminalromaner verka utfyllnad och distrahera från det faktum att intrigen suger.
Intrigen suger inte. Hund-biten är så till synes oseriös, men tagen på sådant allvar, att jag som milt djurintresserade också sugs in. Rapmusiken, bilkuriosan, självhjälpsspåret och löshårets ekonomi fungerar på samma sätt. Förmodligen både på grund av hur författaren har behandlat texten och på att man måste vara en sten för att inte, ganska omgående, falla för IQ själv.
Gangstervännen Dodson, däremot, väcker inga sympatier mer än som någon slags ond och dum Watson. Tills sista kapitlet. Och på det sättet är det just Dodson som får mig att inse att jag kommer att ge boken - en amerikansk PI-thriller - en fyra. Och att jag absolut kommer att leta reda på fler böcker i serien.
breadandmushrooms's review against another edition
dark
tense
fast-paced
- Plot- or character-driven? Plot
- Strong character development? No
- Loveable characters? No
- Diverse cast of characters? Yes
- Flaws of characters a main focus? Yes
2.0