Scan barcode
Reviews
The Eye of the Beholder: Deformity and Disability in the Graeco-Roman World by Robert Garland
neolithicqueer's review
4.0
Värt att först notera, jag har den första versionen av detta verk från 1995. Författaren har 2010 publicerat en andra upplaga som jag personligen inte hunnit läsa. Jag har beställt efter en kopia an den andra upplagan för att kunna se vad Garland har ändrat.
Garland fokuserar sina generaliseringar av antiken utifrån Aten och Romerska Kejsardömet. Jag anser jag att detta verk presenterar en bra grund för mitt eget arbete. Detta utifrån formalia, reflektioner av nutid, och frågeställningar.
Denna undersökning berör funktionsnedsättningars definition och roll i sociala, även juridiska, sammanhang. Författaren inleder sin bok med varför han valt detta ämne och varför tidigare forskning inte deltagit i denna diskussion under dessa omständigheter. Han påpekar hur tidigare forskning fokuserat på representation i konst dock enbart angående dvärgar och överviktiga kvinnor – inte patologiska förhållande. I konstvetenskap noteras missformningar men inte utifrån handikappvetenskaplig teori. Tidigare forskning deltar i diskurs om romerskt ideal varav dessa konst objekt visar motsvarande verklighet utav antika kroppar. Med detta menar Garland att relationer mellan individen och hens egen funktionsnedsättning ännu (1995) är ej diskuterat. Tidigare forskning som berör termologi har utforskat användning av ordet ”tera” i relation till ras behörighet, detta ord (tera, monster) kommer bli centralt i detta arbete fast i relation till funktionsnedsättningar.
Författaren noterar även sin egen kontext och den kontext han inte delar med personer som har funktionsnedsättningar. Påpekar även hur personer med funktionsnedsättningar är marginaliserade och i antikvetenskaplig kontext är detta (1995) en ny form av historia som studeras. Författaren markerar grundläggande kunskap är nödvändigt för att kunna utföra denna form av forskning. Vi behöver både kunskap om hur det är att leva som person med funktionsnedsättningar idag och hur antikens kultur och samhällsliv fungerar för att se oss själva, antropologer, i deras (antika personer med funktionsnedsättningar) kontext. Författaren presenterar nödvändiga frågor att ställa till materialet. Hur ofta förekommer funktionsnedsättningar? Vad för funktionsnedsättningar? Hur tillkom dessa? Är någon grupp överrepresenterad med sina funktionsnedsättningar (ex. slavar, kvinnor, män)? Har dessa personer samma rättigheter som personer i samma stånd utan funktionsnedsättningar? Särskiljs dessa personer socialt från andra grupper/allmänheten? Fanns det alternativ kommunikation för personer med nedsatt kommunikations förmåga (ex. teckenspråk)? Vad för ”botemedel” fanns tillgängligt?
I och med jakten på definitioner menar författaren att titeln av boken speglar det problem antikvitare möter. Funktionedsättningar och även ’missbildningar’ (estetiska avvikelser) är ”i betraktarens öga”. När det berör ’missbildningar’ i modern kontext kopplas dessa oftast till funktionsnedsättningar även om de inte påverkar individens produktivitet eller sociala förmåga. Mera specifikt beskriver han att olika kulturer (grupper av människor) har egna uppfattningar av vad som passar deras kriterier av funktionsnedsättningar. Det är utifrån denna lösa uppfattning av definitioner och brister på beskrivningar av de som ej passar de konkreta exempel som presenteras som jakten på en absolut definition bör läggas ner. Liknade problem uppkommer med terminologi när ord förlorar eller byter mening under en period dock menar Garland att detta inte tar bort från det emotionella värdet en vokabulär förmedlar.
Ett annat problem som Garland påpekar är att författaren av antika texter sällan har funktionsnedsättningar själv. Även integrering av personer som i modern tid anses ha funktionsnedsättningar men som inte skulle falla in i den antika kontextens definition har haft stor påverkan hos deras representation i antikt media.
Jag personligen anser att Garlands arbete har gett oss en bra grund att stå på när vi utforskar handikappstudier inom antikens kultur och samhällsliv. Detta verk presenterar vår (handikappstudier inom antikvetenskap) bakgrund och etablerar de frågor vi än idag arbetar med. Jag personligen är dock under den åsikt att detta verk även fungerar som ett exempel på hur en del arkeologer inte ser bortgångna människor som just – människor. Vissa ordval som väljs av författaren själv är enligt mig inte respektfulla när vi talar om människor – levande eller döda (ex. kalla människor mutanter). Detta speglar i min åsikt hur våran egen kontext har ändrats i och med att mera nyligen publicerad litteratur visar mera sympati för alla människor involverade.
Jag anser att Garland gör ett bra arbete med att återkoppla från sina tidigare presenterade frågeställningar och erkänner när de ej går att besvara. Han påpekar även där källorna brister eller när underlag helt saknas (ex. om kvinnor i media). Det är även enligt mig intressant att se skillnaden mellan Garland, Edwards, och Dench. Medan Edwards argumenterar för personer med funktionsnedsättningar integration i samhället varav komedi är ett bevis för detta menar Garland att det är motsatsen. Att personer med estetiska skillnader eller har någon form av funktionsnedsättning presenteras som ett objekt att göra narr av inom teater anser Garland visar på deras låga sociala status. Detta eftersom personerna som speglar objektet inte deltar själva i denna händelse. Garland menar även att detta måste resulterat i psykologiskt trauma för personerna i fråga, detta menar han eftersom vi ser detta i nutid.
Jag personligen delar denna åsikt med Garland utifrån vad Cicero beskriver i De Oretore där en man undviker helt och hållet att gå ut eftersom han fruktar andras reaktion till hans funktionedsättning.
Garland kopplar även estetiska skillnader till rasbehörighet och hur enligt honom visar rasifieringen av människor med funktionsnedsättningar samt personer med annat etniskt ursprung till antikens rasideologi. Garland menar att antiken var en epok där rasideologi (teori och biologi) var av stort intresse för att etablera den hierarki som samhället (kulturen) byggde på. Detta motsäger vad Dench beskriver i sin bok där hon, författaren, kommer till slutsatsen att ras inte var ett fenomen som antikens befolkning förstod eller använde sig av.
Detta dilemma finner jag väldigt intressant, diskussionen om personer med funktionsnedsättningar är en egen ras eller ej.
Garland fokuserar sina generaliseringar av antiken utifrån Aten och Romerska Kejsardömet. Jag anser jag att detta verk presenterar en bra grund för mitt eget arbete. Detta utifrån formalia, reflektioner av nutid, och frågeställningar.
Denna undersökning berör funktionsnedsättningars definition och roll i sociala, även juridiska, sammanhang. Författaren inleder sin bok med varför han valt detta ämne och varför tidigare forskning inte deltagit i denna diskussion under dessa omständigheter. Han påpekar hur tidigare forskning fokuserat på representation i konst dock enbart angående dvärgar och överviktiga kvinnor – inte patologiska förhållande. I konstvetenskap noteras missformningar men inte utifrån handikappvetenskaplig teori. Tidigare forskning deltar i diskurs om romerskt ideal varav dessa konst objekt visar motsvarande verklighet utav antika kroppar. Med detta menar Garland att relationer mellan individen och hens egen funktionsnedsättning ännu (1995) är ej diskuterat. Tidigare forskning som berör termologi har utforskat användning av ordet ”tera” i relation till ras behörighet, detta ord (tera, monster) kommer bli centralt i detta arbete fast i relation till funktionsnedsättningar.
Författaren noterar även sin egen kontext och den kontext han inte delar med personer som har funktionsnedsättningar. Påpekar även hur personer med funktionsnedsättningar är marginaliserade och i antikvetenskaplig kontext är detta (1995) en ny form av historia som studeras. Författaren markerar grundläggande kunskap är nödvändigt för att kunna utföra denna form av forskning. Vi behöver både kunskap om hur det är att leva som person med funktionsnedsättningar idag och hur antikens kultur och samhällsliv fungerar för att se oss själva, antropologer, i deras (antika personer med funktionsnedsättningar) kontext. Författaren presenterar nödvändiga frågor att ställa till materialet. Hur ofta förekommer funktionsnedsättningar? Vad för funktionsnedsättningar? Hur tillkom dessa? Är någon grupp överrepresenterad med sina funktionsnedsättningar (ex. slavar, kvinnor, män)? Har dessa personer samma rättigheter som personer i samma stånd utan funktionsnedsättningar? Särskiljs dessa personer socialt från andra grupper/allmänheten? Fanns det alternativ kommunikation för personer med nedsatt kommunikations förmåga (ex. teckenspråk)? Vad för ”botemedel” fanns tillgängligt?
I och med jakten på definitioner menar författaren att titeln av boken speglar det problem antikvitare möter. Funktionedsättningar och även ’missbildningar’ (estetiska avvikelser) är ”i betraktarens öga”. När det berör ’missbildningar’ i modern kontext kopplas dessa oftast till funktionsnedsättningar även om de inte påverkar individens produktivitet eller sociala förmåga. Mera specifikt beskriver han att olika kulturer (grupper av människor) har egna uppfattningar av vad som passar deras kriterier av funktionsnedsättningar. Det är utifrån denna lösa uppfattning av definitioner och brister på beskrivningar av de som ej passar de konkreta exempel som presenteras som jakten på en absolut definition bör läggas ner. Liknade problem uppkommer med terminologi när ord förlorar eller byter mening under en period dock menar Garland att detta inte tar bort från det emotionella värdet en vokabulär förmedlar.
Ett annat problem som Garland påpekar är att författaren av antika texter sällan har funktionsnedsättningar själv. Även integrering av personer som i modern tid anses ha funktionsnedsättningar men som inte skulle falla in i den antika kontextens definition har haft stor påverkan hos deras representation i antikt media.
Jag personligen anser att Garlands arbete har gett oss en bra grund att stå på när vi utforskar handikappstudier inom antikens kultur och samhällsliv. Detta verk presenterar vår (handikappstudier inom antikvetenskap) bakgrund och etablerar de frågor vi än idag arbetar med. Jag personligen är dock under den åsikt att detta verk även fungerar som ett exempel på hur en del arkeologer inte ser bortgångna människor som just – människor. Vissa ordval som väljs av författaren själv är enligt mig inte respektfulla när vi talar om människor – levande eller döda (ex. kalla människor mutanter). Detta speglar i min åsikt hur våran egen kontext har ändrats i och med att mera nyligen publicerad litteratur visar mera sympati för alla människor involverade.
Jag anser att Garland gör ett bra arbete med att återkoppla från sina tidigare presenterade frågeställningar och erkänner när de ej går att besvara. Han påpekar även där källorna brister eller när underlag helt saknas (ex. om kvinnor i media). Det är även enligt mig intressant att se skillnaden mellan Garland, Edwards, och Dench. Medan Edwards argumenterar för personer med funktionsnedsättningar integration i samhället varav komedi är ett bevis för detta menar Garland att det är motsatsen. Att personer med estetiska skillnader eller har någon form av funktionsnedsättning presenteras som ett objekt att göra narr av inom teater anser Garland visar på deras låga sociala status. Detta eftersom personerna som speglar objektet inte deltar själva i denna händelse. Garland menar även att detta måste resulterat i psykologiskt trauma för personerna i fråga, detta menar han eftersom vi ser detta i nutid.
Jag personligen delar denna åsikt med Garland utifrån vad Cicero beskriver i De Oretore där en man undviker helt och hållet att gå ut eftersom han fruktar andras reaktion till hans funktionedsättning.
Garland kopplar även estetiska skillnader till rasbehörighet och hur enligt honom visar rasifieringen av människor med funktionsnedsättningar samt personer med annat etniskt ursprung till antikens rasideologi. Garland menar att antiken var en epok där rasideologi (teori och biologi) var av stort intresse för att etablera den hierarki som samhället (kulturen) byggde på. Detta motsäger vad Dench beskriver i sin bok där hon, författaren, kommer till slutsatsen att ras inte var ett fenomen som antikens befolkning förstod eller använde sig av.
Detta dilemma finner jag väldigt intressant, diskussionen om personer med funktionsnedsättningar är en egen ras eller ej.
tahlia__nerds_out's review against another edition
challenging
informative
reflective
slow-paced
3.0
anomalocaris's review against another edition
3.0
3.5 stars. Though Garland is as always a pleasure to read, and his goals here are admirable, even this second edition cannot escape certain outdated attitudes and a failure to engage with the field of disability studies. More work must be done in this area by classicists.
More...