Scan barcode
legobitar's review against another edition
1.0
LIVSTIPS: Läs inte den här boken. Jag tog en för laget och gjorde det, ni slipper.
Jag är så sjukt besviken. Jag gick på den här direkt efter Virus-serien ([b:Virus - Del 1|31138360|Virus - Del 1 (Virus, #1)|Daniel Åberg|https://images.gr-assets.com/books/1468757639s/31138360.jpg|51763485]), som också är en (visserligen annan) typ av apokalypsberättelse, men också är apokalyps, utspelar sig i modern nutid, och utspelar sig i Sverige. Virus-serien är skitspännande med bra karaktärer, den här boken är skräp.
Den består av så många ord. Så vansinnigt många ONÖDIGA ORD. Några av de bästa berättelser jag har läst uppnår till ett par tusen ord, knappt; jag är ett fan av att säga mycket med lite. Wilderäng gör raka motsatsen? Så mycket upprepningar, så mycket utläggningar som är helt irrelevanta och inte tillför berättelsen eller karaktärsbyggandet nånting alls. Så mycket vapenporr! (Obs inte sexuell porr utan bara självgod "jag kan alla dom här vapensorterna kolla hur smart jag är"-porr.) Hur många läsare kan skillnaden på alla vapen han rabblar? Vad tillför det? Jag skiter i modellbeteckning när vapnet ändå används för att ha ihjäl oskyldiga människor.
Och alla kvinnliga karaktärer. My god. Systemvetaren Anna som efter att aldrig lagat mat i hela sitt liv plötsligt upptäcker att "det är roligt att diska och städa". Yeah, sure. Alla kvinnor (utom en, typ) bara är mähän som lagar mat och är gravida och på sin HÖJD är utkiksperson i den militära styrkan (absolut inte prickskytt eller förare). Det är bara män som gör kroppsligt arbete.
Jag förstår inte vad polis-Peters genuina vidrighet är menad att tillföra berättelsen. Jag har läst böcker med vidriga karaktärer förr; Voldemort och Umbridge, och nu senast (betydligt mer relevant), Gustav i Virus. Han var vidrig. Men inte ens mot slutet av Virus suckade jag högt så fort Gustav kom på tal eller syntes, för han var på något sätt en rimlig karaktär. Peter var 100% genomvidrig och exakt 0% intressant.
Alla karaktärer (ALLA!) är jättesvenska och superheterosexuella. Mitt i boken blir jag attackerad av en grafiskt beskriven heterosexscen? 1) Hur kan ni ha så hög sexdrift när världen håller på att gå under och 2) VAD TILLFÖR EN GRAFISKT BESKRIVEN SEXSCEN TILL DEN HÄR BERÄTTELSEN?! INGENTING! Och den grafiskt beskrivna slaktscenen? Och kattmördarscenen? Liksom, okej Lasse, jag fattar att du vet hur man slaktar en ko/har sex/dödar en katt, men du måste inte berätta det för mig när jag läser en bok om apokalypsen. Faktiskt.
Den här boken hade verkligen så mycket potential som bara plopp, plopp, plopp, dog, alla plotlines en efter en utefter historiens gång.
Läs den inte.
Jag är så sjukt besviken. Jag gick på den här direkt efter Virus-serien ([b:Virus - Del 1|31138360|Virus - Del 1 (Virus, #1)|Daniel Åberg|https://images.gr-assets.com/books/1468757639s/31138360.jpg|51763485]), som också är en (visserligen annan) typ av apokalypsberättelse, men också är apokalyps, utspelar sig i modern nutid, och utspelar sig i Sverige. Virus-serien är skitspännande med bra karaktärer, den här boken är skräp.
Den består av så många ord. Så vansinnigt många ONÖDIGA ORD. Några av de bästa berättelser jag har läst uppnår till ett par tusen ord, knappt; jag är ett fan av att säga mycket med lite. Wilderäng gör raka motsatsen? Så mycket upprepningar, så mycket utläggningar som är helt irrelevanta och inte tillför berättelsen eller karaktärsbyggandet nånting alls. Så mycket vapenporr! (Obs inte sexuell porr utan bara självgod "jag kan alla dom här vapensorterna kolla hur smart jag är"-porr.) Hur många läsare kan skillnaden på alla vapen han rabblar? Vad tillför det? Jag skiter i modellbeteckning när vapnet ändå används för att ha ihjäl oskyldiga människor.
Och alla kvinnliga karaktärer. My god. Systemvetaren Anna som efter att aldrig lagat mat i hela sitt liv plötsligt upptäcker att "det är roligt att diska och städa". Yeah, sure. Alla kvinnor (utom en, typ) bara är mähän som lagar mat och är gravida och på sin HÖJD är utkiksperson i den militära styrkan (absolut inte prickskytt eller förare). Det är bara män som gör kroppsligt arbete.
Jag förstår inte vad polis-Peters genuina vidrighet är menad att tillföra berättelsen. Jag har läst böcker med vidriga karaktärer förr; Voldemort och Umbridge, och nu senast (betydligt mer relevant), Gustav i Virus. Han var vidrig. Men inte ens mot slutet av Virus suckade jag högt så fort Gustav kom på tal eller syntes, för han var på något sätt en rimlig karaktär. Peter var 100% genomvidrig och exakt 0% intressant.
Alla karaktärer (ALLA!) är jättesvenska och superheterosexuella. Mitt i boken blir jag attackerad av en grafiskt beskriven heterosexscen? 1) Hur kan ni ha så hög sexdrift när världen håller på att gå under och 2) VAD TILLFÖR EN GRAFISKT BESKRIVEN SEXSCEN TILL DEN HÄR BERÄTTELSEN?! INGENTING! Och den grafiskt beskrivna slaktscenen? Och kattmördarscenen? Liksom, okej Lasse, jag fattar att du vet hur man slaktar en ko/har sex/dödar en katt, men du måste inte berätta det för mig när jag läser en bok om apokalypsen. Faktiskt.
Den här boken hade verkligen så mycket potential som bara plopp, plopp, plopp, dog, alla plotlines en efter en utefter historiens gång.
Läs den inte.
yopoydan_kirjat's review against another edition
4.0
Kun luin Tähtikirkkaan kuvauksen, olin varma, että tulisin pitämään siitä. Ennakkoaavistus piti paikkansa, vaikka menikin pieni hetki tottua teoksen runsaaseen hahmogalleriaan ja hitaaseen alkuun. Kun tarina lähtee rullaamaan, se ei enää hidastele, vaan heittää hahmot ja lukijansa sellaiseen pyöritykseen, että suorastaan huimaa. Välillä jopa oksettaakin, sillä Wilderäng ei pidättele inhorealistisissa kuvauksissaan ja tälle genrelle sellainen siloittelemattomuus sopiikin hyvin.
On kiinnostavaa lukea Ruotsiin sijoittuvaa maailmanlopun visiota, sillä niin monet asiat tuntuvat kotoisilta. Ihmisillä on vanhoja nokialaisia kaappien perällä, monet tuotemerkit ja yritykset ovat samoja kuin täällä ja yksi hahmo jopa syö suomalaista hyvin säilyvää tummaa leipää. Puhumattakaan infrasturkuutin ja ihmisten mieltenlaadun samankaltaisuuksista. On helppoa kuvitella kaikki tämä tapahtuvaksi Suomen lintukodossa.
Ensin hajoavat puhelimet ja tietokoneet, sitten autot ja lentokoneet. Väliaikaiset sähkökatkot ja satunnaiselta vaikuttavat maksupäätteiden ja ottoautomaattien hajoamiset muutuvat pysyväksi tilanteeksi. Nykyihmiselle tilanne on outo, sillä mitä voi tehdä, kun puhelin, netti ja elektroninen raha otetaan pois: kuinka saada yhteys ystäviin ja sukulaisiin, kuulla uutisia maailmalta ja maksaa ruoasta. Ainoita toimivia kulkuneuvoja ovat omat jalat ja polkupyörä. Kaiken lisäksi talvi on tulossa. Yhteiskunta syöksyy kaaokseen.
Teos on jaettu neljään osaan: Kieltäminen, Raivo ja käsitteleminen, Masentuminen ja Hyväksyminen. Kolme ensimmäistä osaa avaa sitä, miten ihmiset joutuvat oppimaan kantapään kautta selviytymista urbaanissa miljöössä ja sen jälkeen pohtimaan pidempiaikaisia ratkaisuja, sillä apua ei ole tulossa. Tilannetta seurataan monien hahmojen näkökulmasta, esimerkiksi Filip Stenvik on prepperi, joka on valmistautunut tämänkaltaisia tilanteita varten ja selviää siksi paljon muita paremmin. Kaikkein kiinnostavin hahmo on mielestäni koodaaja Anna Ljungberg. Gustaf Silverbanen kautta puolestaan nähdään, kuinka armeija reagoi tilanteeseen.
Tähtikirkkaan ja muiden saman genren edustajien lukeminen synnyttää aina paljon ajatuksia. Mitä jos vastaava tilanne tapahtuisi oikeasi? Mitä olisi hyvä olla kaapeissa kaiken varalta? Minne mennä, jos kaupungissa ei ole enää turvallista? Puhumattakaan siitä, millainen vaikutus nykyisen kaltaisen maailman päättymisellä on ihmisen psyykelle.
Teos päättyy ilahduttavan ennalta-arvaamattomalla tavalla ja jään odottamaan todella kiinnostuneena jatkoa. Seuraavat kaksi osaa on ilmoitettu ilmestyväksi tämän vuoden aikana. Sirpa Parviaisen käännös oli todella hyvä ja välillä jopa unohdin, että teos on alunperin ilmestynyt ruotsiksi.
On kiinnostavaa lukea Ruotsiin sijoittuvaa maailmanlopun visiota, sillä niin monet asiat tuntuvat kotoisilta. Ihmisillä on vanhoja nokialaisia kaappien perällä, monet tuotemerkit ja yritykset ovat samoja kuin täällä ja yksi hahmo jopa syö suomalaista hyvin säilyvää tummaa leipää. Puhumattakaan infrasturkuutin ja ihmisten mieltenlaadun samankaltaisuuksista. On helppoa kuvitella kaikki tämä tapahtuvaksi Suomen lintukodossa.
Ensin hajoavat puhelimet ja tietokoneet, sitten autot ja lentokoneet. Väliaikaiset sähkökatkot ja satunnaiselta vaikuttavat maksupäätteiden ja ottoautomaattien hajoamiset muutuvat pysyväksi tilanteeksi. Nykyihmiselle tilanne on outo, sillä mitä voi tehdä, kun puhelin, netti ja elektroninen raha otetaan pois: kuinka saada yhteys ystäviin ja sukulaisiin, kuulla uutisia maailmalta ja maksaa ruoasta. Ainoita toimivia kulkuneuvoja ovat omat jalat ja polkupyörä. Kaiken lisäksi talvi on tulossa. Yhteiskunta syöksyy kaaokseen.
Teos on jaettu neljään osaan: Kieltäminen, Raivo ja käsitteleminen, Masentuminen ja Hyväksyminen. Kolme ensimmäistä osaa avaa sitä, miten ihmiset joutuvat oppimaan kantapään kautta selviytymista urbaanissa miljöössä ja sen jälkeen pohtimaan pidempiaikaisia ratkaisuja, sillä apua ei ole tulossa. Tilannetta seurataan monien hahmojen näkökulmasta, esimerkiksi Filip Stenvik on prepperi, joka on valmistautunut tämänkaltaisia tilanteita varten ja selviää siksi paljon muita paremmin. Kaikkein kiinnostavin hahmo on mielestäni koodaaja Anna Ljungberg. Gustaf Silverbanen kautta puolestaan nähdään, kuinka armeija reagoi tilanteeseen.
Tähtikirkkaan ja muiden saman genren edustajien lukeminen synnyttää aina paljon ajatuksia. Mitä jos vastaava tilanne tapahtuisi oikeasi? Mitä olisi hyvä olla kaapeissa kaiken varalta? Minne mennä, jos kaupungissa ei ole enää turvallista? Puhumattakaan siitä, millainen vaikutus nykyisen kaltaisen maailman päättymisellä on ihmisen psyykelle.
Teos päättyy ilahduttavan ennalta-arvaamattomalla tavalla ja jään odottamaan todella kiinnostuneena jatkoa. Seuraavat kaksi osaa on ilmoitettu ilmestyväksi tämän vuoden aikana. Sirpa Parviaisen käännös oli todella hyvä ja välillä jopa unohdin, että teos on alunperin ilmestynyt ruotsiksi.
tallblondehandsome's review against another edition
adventurous
dark
sad
tense
slow-paced
- Plot- or character-driven? Character
- Strong character development? It's complicated
- Loveable characters? No
- Diverse cast of characters? Yes
- Flaws of characters a main focus? It's complicated
2.0
hrtk's review
2.0
Boring, upsetting, disgusting. I feel there was potential in the premise, but I just completely dislike the style.
hannajacobson's review against another edition
adventurous
challenging
dark
emotional
mysterious
tense
medium-paced
- Plot- or character-driven? A mix
- Strong character development? Yes
- Loveable characters? It's complicated
- Diverse cast of characters? No
- Flaws of characters a main focus? It's complicated
3.75
colorfulleo92's review
5.0
One of the best destopian books I've read in a very long time. Lars Wilderäng didn't add monsters, alien or an pandemic yet the outcome is so much scarier then what I've read before. The downfall of society and the total despair that follows is so haunting and very believable, like it could really happen some day. Can't recommend this enough. I loved it
ylvak's review
3.0
Lyssnade på första halvan som ljudbok och la ned i ett halvår för att den var så dålig. Plockade upp den igen i textformat igår och hade mycket lättare att stå ut. Så lätt faktiskt att jag läste klart den på under ett dygn. Men den är så EXTREMT JÄVLA SNUBBIG!!! Svag trea.