Scan barcode
tabasum07's review against another edition
dark
mysterious
tense
slow-paced
- Plot- or character-driven? A mix
- Strong character development? No
- Loveable characters? It's complicated
- Diverse cast of characters? No
- Flaws of characters a main focus? Yes
3.0
leonorsds's review against another edition
mysterious
fast-paced
- Plot- or character-driven? A mix
- Strong character development? Yes
- Loveable characters? It's complicated
- Diverse cast of characters? Yes
- Flaws of characters a main focus? Yes
4.5
zoer03's review against another edition
I can’t give a rating to something I haven’t finished or will never finish. It had a good premise but it just felt like one hard slog and nothing much was happening apart from some poor lonely sod looking for his daughter and yes I know that’s the whole point of the book... but it just felt sluggish and too grim.. I am sorry but I am getting sick and tired of these Nordic noir grim crime novels it’s getting a bit too much like having too many sweet things it makes you want to hurl. Sorry am sure for other people it’s great but this one bores me
the_us3rname_i5_always_tak3n's review
dark
emotional
mysterious
medium-paced
- Plot- or character-driven? A mix
- Strong character development? No
- Loveable characters? It's complicated
- Diverse cast of characters? No
- Flaws of characters a main focus? Yes
3.0
lilyvconnor's review against another edition
dark
mysterious
tense
medium-paced
- Plot- or character-driven? Character
- Strong character development? Yes
- Loveable characters? It's complicated
- Diverse cast of characters? No
- Flaws of characters a main focus? Yes
4.0
valsmelodi's review against another edition
dark
emotional
reflective
sad
slow-paced
4.0
En långsam roman som utspelar sig i glesbygden i norra Sverige. Jag tycker om den typen av böcker. Man får parallellt följa en förtvivlad pappa vars tonårsdotter försvunnit tidigare, samt en tonårstjej som just flyttat till platsen tillsammans med sin (förmodar jag) bipolära mamma. En känslosam bok.
tovajohanssonn's review against another edition
dark
slow-paced
- Plot- or character-driven? A mix
- Strong character development? No
- Loveable characters? No
- Diverse cast of characters? No
- Flaws of characters a main focus? It's complicated
3.5
lunaseline's review against another edition
4.0
”Jag kommer ju inte kunna vara negativ, nu när jag fått den här boken för förhandsläsning” oroade jag mig när manuset landade i brevlådan. Min 8-åring såg storögt på mig: ”Men mamma, du måste ju vara ärlig!”
Så, här är de ärliga tankarna:
Precis innan jag började läsa Silvervägen hade jag läst ett blogginlägg av den amerikanska bestsellerförfattarinnan Lisa Jewell, där hon tipsade om thrillers om ”försvunna personer”. Jag blev inte sugen på att läsa en enda, då jag mellan raderna anade tröttsamma Gone Girl-intriger av dåliga skribenter som vill kapitalisera på den rådande trenden. Jackson hade därmed inte någon lätt ”insäljning” när första sidorna berättar om en försvunnen dotter… Fast om jag ska vara helt ärlig (och det säger ju dottern!) så började uppförsbacken redan innan; jag är urbota trött på alla svenska deckardebutanter som sprutar ut sig osammanhängande text om osammanhängande historier. Mysteriegenren har varit min älskling sedan jag Vi fem och Kitty, när jag var yngre än min nämnda sanningssägare, men det innebär också att mina krav ökat för varje år som gått. Jag är rätt bitter vid det här laget. (- om en inte skriver bättre än översatt Carolyn Keene, varför får en ge ut böcker på 2010-talet??). Bitterheten får mig att scanna efter dumma meningar och löjliga ord under Silvervägens första sidor. Jag hittar inga. Och sedan slutar jag – till skillnad frånhuvudpersonen efter sin dotter – att leta. Utöver deckare var min andra barndomsälskling Sandemo-doftande romance-serier, så allt som utspelar sig i Norrland förför mig snabbt - och Jacksons miljöbeskrivningarnar är inget undantag. Jag har aldrig varit norr om Gävle, men ser skogen framför mig, skogen och – vägen.
Karaktärerna målas också upp på ett sätt som blir levande. Jag känner pappa Lelles smärta, hans ageranden känns trovärdiga. Kontrasten mot tonåriga Meja, och hennes – helt skilda, men lika trovärdiga händelsutveckling, är givande. Bifigurerna befinner sig på en skala från trasiga till tråkiga, men nästan alla är sympatiska, vilket gör mig sympatiskt inställd till författaren (trött som jag är på alla ”galnast vinner”-tävlingar i dagens thrillers. Bokens första del är dessutom behagligt långsam, utan att bli seg. Del två ökar takten, och – som väntat – minskar på trovärdigheten. Det spårar dock aldrig ur helt, som de sista kapitlen i deckare brukar. Den finstämda tonen, som faktiskt redan titeln sätter, håller i sig, om än bitvis överröstad av allt det där andra som hör genren till.
Det känns konstigt att gå emot sina fördomar så här, men om jag ska vara ärlig (och det har vi ju kommit överens om att jag ska) är det här en av de bästa vuxenböcker på svenska jag har läst i år. Hoppas många hittar Jacksons debutroman, och att hon själv håller fast vid sin röst i deckarbruset i en uppföljare snart.
Så, här är de ärliga tankarna:
Precis innan jag började läsa Silvervägen hade jag läst ett blogginlägg av den amerikanska bestsellerförfattarinnan Lisa Jewell, där hon tipsade om thrillers om ”försvunna personer”. Jag blev inte sugen på att läsa en enda, då jag mellan raderna anade tröttsamma Gone Girl-intriger av dåliga skribenter som vill kapitalisera på den rådande trenden. Jackson hade därmed inte någon lätt ”insäljning” när första sidorna berättar om en försvunnen dotter… Fast om jag ska vara helt ärlig (och det säger ju dottern!) så började uppförsbacken redan innan; jag är urbota trött på alla svenska deckardebutanter som sprutar ut sig osammanhängande text om osammanhängande historier. Mysteriegenren har varit min älskling sedan jag Vi fem och Kitty, när jag var yngre än min nämnda sanningssägare, men det innebär också att mina krav ökat för varje år som gått. Jag är rätt bitter vid det här laget. (- om en inte skriver bättre än översatt Carolyn Keene, varför får en ge ut böcker på 2010-talet??). Bitterheten får mig att scanna efter dumma meningar och löjliga ord under Silvervägens första sidor. Jag hittar inga. Och sedan slutar jag – till skillnad frånhuvudpersonen efter sin dotter – att leta. Utöver deckare var min andra barndomsälskling Sandemo-doftande romance-serier, så allt som utspelar sig i Norrland förför mig snabbt - och Jacksons miljöbeskrivningarnar är inget undantag. Jag har aldrig varit norr om Gävle, men ser skogen framför mig, skogen och – vägen.
Karaktärerna målas också upp på ett sätt som blir levande. Jag känner pappa Lelles smärta, hans ageranden känns trovärdiga. Kontrasten mot tonåriga Meja, och hennes – helt skilda, men lika trovärdiga händelsutveckling, är givande. Bifigurerna befinner sig på en skala från trasiga till tråkiga, men nästan alla är sympatiska, vilket gör mig sympatiskt inställd till författaren (trött som jag är på alla ”galnast vinner”-tävlingar i dagens thrillers. Bokens första del är dessutom behagligt långsam, utan att bli seg. Del två ökar takten, och – som väntat – minskar på trovärdigheten. Det spårar dock aldrig ur helt, som de sista kapitlen i deckare brukar. Den finstämda tonen, som faktiskt redan titeln sätter, håller i sig, om än bitvis överröstad av allt det där andra som hör genren till.
Det känns konstigt att gå emot sina fördomar så här, men om jag ska vara ärlig (och det har vi ju kommit överens om att jag ska) är det här en av de bästa vuxenböcker på svenska jag har läst i år. Hoppas många hittar Jacksons debutroman, och att hon själv håller fast vid sin röst i deckarbruset i en uppföljare snart.
sofias_books_'s review against another edition
5.0
Årets tolfte bok för mig är Silvervägen av Stina Jacksson. Den blev utsedd till Årets bästa svenska kriminalroman 2018 och jag förstår varför. Jag lyssnade klart på den på tre dagar, ville inte sluta lyssna förrän jag fick veta upplösningen på berättelsen. Det här är en riktigt bra spänningsroman. Ljudboken är uppläst av Marie Richardson som har en väldigt bra berättarröst.
Silvervägen handlar om läraren Lelle som kör runt hela nätterna utmed väg 95 i Norrland, även kallad Silvervägen. Han letar efter sin 17-åriga dotter som försvann spårlöst från en busshållplats vid Silvervägen för tre år sedan. Parallellt får vi även följa 17-åriga Meja som flyttar med sin mamma till den lilla byn Glimmersträsk. Hon har haft en jobbig uppväxt med en mamma som har psykiska problem. Allt Meja vill ha är en fast punkt i tillvaron.
Silvervägen handlar om läraren Lelle som kör runt hela nätterna utmed väg 95 i Norrland, även kallad Silvervägen. Han letar efter sin 17-åriga dotter som försvann spårlöst från en busshållplats vid Silvervägen för tre år sedan. Parallellt får vi även följa 17-åriga Meja som flyttar med sin mamma till den lilla byn Glimmersträsk. Hon har haft en jobbig uppväxt med en mamma som har psykiska problem. Allt Meja vill ha är en fast punkt i tillvaron.