Den enda erfarenhet jag har från tidigare är filmatiseringen av Kim Nowak, vilken jag inte gillade då, för cirka 15 år sedan. Men jag hade en tendens att ogilla allt skolan satte oss att se och läsa, det var väl i att man var tvungen, inte att man valde.
I vilket fall, det här är den första boken av Nesser som jag läst, och det i en lättläst version. Det gick sålunda rätt fort och en hel del saknas antagligen, om man jämför med originalet (vilket jag inte kan göra för tillfället).
Handlingen gick fort fram den med, med alla saker som hände. Det mesta kändes förutsägbart, som att poeten Olsson inte var älskaren i bilen och att Mauritzs pappa var älskaren i bilen, men att Olsson var homosexuell gissade jag inte, speciellt som jag tänkte att boken var skriven tidigare än början på 00-talet, men jag tyckte det var rätt bra behandlat. Som var tidstypiskt så höll Olsson sin läggning hemlig, men när det kom ut så var det inga illa ord om det. Jag vet dock inte om det är så i originaltexten med.
Mauritz är lite av en impulsiv karaktär, men bara i en något milt irriterande grad. Dock så ogillade jag skarpt när han hotade att ta livet av sig om han inte fick Signhilds adress det är så äckligt av en person att göra. Dock så är porträtterandet av honom väldigt tonårsaktigt, han beter sig mycket som en tonåring i kanten på att vara vuxen men ändå inte blivit vuxen kan göra.
Jag tror att om några månader eller mer så ska jag pröva att läsa och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla.
Den här samlingen med berättelser har en väldigt bred räckvidd, trots att de utspelar sig på ett (någorlunda) begränsat område. Det är intressanta inblickar i det förflutna, med en blandning av sanning, skrock, och sagor. Vissa berättelser är mer intressanta för mig specifikt, med tanke på att man kan säga det är lite blandade genrer i kompotten, men de är alla intressanta i sig på sina egna vis. Det finns nog nån berättelse för varje person. Min favorit är kanske "Mellan dröm och verklighet", men den ligger rätt jämnt med "Om Tallemaja, Bäckahästen och andra hemskheter i Sydnärke".
Väldigt intressant hur ett samhälle som är välbekant sett så markant annorlunda ut. Det är synd att så många fina gamla byggnader inte finns kvar i utbyte mot fula, men så är det i alla orter. Det är kul att läsa om hur gamla bekanta byggnader är och hur ändamål har ändrats eller fortfarande är nära på detsamma som ändamålet de byggdes för.
Flaws of characters a main focus? It's complicated
4.5
I'd have given this 5 stars if not for the same honorific issues as has been going through the entire localisation. It just takes me out of the flow.
But anyway, I loved this volume, it was so good. I really hope the other Warau series gets translations, but please, I want the honorifics done properly, not translated like they've been in Donten.
Karakarakemuri is so good at a wide range of expressions. The art is so lovely, a very nice blend of beautiful and hilarious. It's something I've loved since first getting my hands on one of their books (Susanoh) and they've only gotten better.
The Naoto and Chuutarou stuff gets me right in the heart every time. This is something I hope to one day get to see more of, in particular. And of course, all the Kumou generations being all goofy and ridiculous together, as well.
Flaws of characters a main focus? It's complicated
3.5
Nishikiii!Naotooo! I love them. She is so precious.He is such a piece of crap. So good.
There were an amount of really bad typos, and the choice of translating the honorifics bother me a lot, which has given this edition a lower score than the book otherwise would have gotten.
Also, the ugly-ass translations of kanji written on clothes strike again, ruining an otherwise flawless panel. First Tenka's haori, and now Naoto's murder message. Both transgressions are crimes, from a fan standpoint.