Reviews

Miss Island by Auður Ava Ólafsdóttir

Only show reviews with written explanations

kimb2's review against another edition

Go to review page

slow-paced

Plot- or character-driven? Character
Strong character development? It's complicated
Loveable characters? It's complicated
Diverse cast of characters? No
Flaws of characters a main focus? Yes

2.5

“We kept each other’s secrets. We were equals”

The difficulties people faced in defying society norms and mores of the 1960’s are highlighted in this story set in Iceland. I chose this book based on a desire to read more books set outside of the U.S and the U.K.

Hekla,named after a volcano, dreams of becoming a writer while Jon is gay and dreams of being able to love who he wants and yearns to work in the theatre. Together they forge a relationship where they can confide in each other.

Set against the backdrop of Martin Luther King’s I Have a Dream speech and the Kennedy assassination, the two main characters realize the harsh realities of the world they live in. Women belong in beauty pageants rather than the arts and men belong on fishing boats rather than the arts.

While the premise of this story is certainly interesting, I’m not sure about the ending. I’m still gathering my thoughts.

juliancmajor's review against another edition

Go to review page

emotional reflective sad

4.0

juli_mod's review against another edition

Go to review page

2.0

An ungraspable novel because it wants to be something which in my opinion it does not become. It is a conversational peace not unlike the Cusk-Outline-Trilogy, but the dialogue is tedious and bland. And it is a political statement but very heavy handed in its message about discrimination.
I found all the characters rather flat and their function seemed to be that of a backdrop for the bigger idea of criticizing the misogynistic 60s in Iceland. The protagonist wasn’t fully flashed out and I couldn’t feel for her. Even though she should be a character which I would very much like to meet: a nerdy writer, beautiful and caring. ( And I found her relationship unbearable and wanted to stop reading just because of that wimpy snooze who is her boyfriend).
But: the book has its moments: the nature writing and Iseys letters were great. Also: a wonderful dad figure. And how the best friends look out for each other is also a plus.
All in all: I don’t think that reading time wasted especially not because I read it in Iceland and it was a nice companion for Reykjavik and its surroundings.

lunaseline's review against another edition

Go to review page

4.0

Varje gång jag läser en bok från Island tänker jag på hur mycket de har gratis. En sago-ö, som dessutom är ursprung till några av våra äldsta sagor. Dramatisk sceneri i form av unik miljö. Ett väder som skulle kunna utgöra en karaktär i sig. Isolerat och litet nog för att skapa relationer med många trådar. Coola namn. Och så den där amerikanska militärbasen som verkar ge upphov till minst ett par faderslösa barn i varje roman...
Nåja. Olafsdottir hade fixat det ändå. Nog tar hon några genvägar hon också; vissa feministiska/queer-att-satser är lite väl tydligt utskrivna och tidstypiskheten hade snarare vunnit på hon INTE namedroppat Kennedy, King och cold war-grejer (men ok, när huvudpersonen får en nyutgiven bok som heter The Bell Jar får en ändå lite gåshud...) Det är istället de där små sakerna som sätter den rätta tonen. Som den alldeles lagom tydliga kontrasten mellan de kvinnliga vännerna (ja, den ena är hemmafru och den andra fri; men de reflekterar och skriver starkt och självständigt båda två). Som att alla beställer in gräddtårta till fikat (och äter hela, inte bara grädden i LCHF-anda). Som att brorsan är den typiska killen-som-blir-kvar-på landet, medan pappan uppmuntrar dotterns moderna liv (helt utan att verka trist pappafeminist).
Allt sånt. Och så språket. Olafsdottir är en säregen och skarp stilist, och jag stannar till vid varje kapitel-rubrik för att imponeras. Jag är förvisso lättflörtad - det här inte någon vulkan till roman, huvudpersonens namn till trots. Snarare en lagun - vacker och stillsam, men ändock med saker under ytan.
Och slutet sitter precis där det ska.